Marie bloggar om könsroller och crossdressing

BLOGG. Idag bloggar Marie Carlsson om kläder och könsroller. Hur djupt sitter könsrollerna? Är de bara på ytan? Läs Maries blogg här.

marie-blogg-tisdag

Angående Sigvards jumperset (och hur lätt det är att inte bry sig om det)

Dels beror det väl på att jag bor i en stor stad, dels på att det är 2015, men det händer tämligen ofta att jag ser folk som inte är klädda som folk av det kön som folk tillhör brukar vara. Det är svårt att uttrycka det så att det blir 100 % korrekt, men jag menar alltså människor i drag, crossdressers, transvestiter. Säga vad man vill om samtiden, men utvecklingen går i många avseenden alldeles framåt.

 

Att inte säkert veta vilket kön en människa har är förvånansvärt förvirrande, och det kan man tycka utan att ha minsta negativa känsla för folk som har ett sådant yttre. Det har hänt mig mer än en gång på tunnelbanan att jag kommer på mig själv med att lägga ner hela sträckan mellan Solna och T-centralen på att försöka reda ut för mig själv om en medpassagerare är en ung man eller en ung kvinna (det är nästan alltid yngre, eteriska människor det handlar om). Grejen är att jag inte egentligen är intresserad av deras kromosomer, könsdelar eller identitet – den mentala manövern beror på att man har ett antal fyrkantiga lådor i hjärnan som man vill plocka ner folk i för att snabbt kunna (tro att man) förstå(r) sig på dom. Man kan sätta sig över att man har dessa lådor, men dom finns. Jag har varit med om samma sak med folk som det är väldigt svårt att se åldern på, alltså såna som på allvar kan vara allt mellan nitton och fyrtiotvå. Inte heller dom går smidigt ner i nån låda, och då blir det lätt att man klurar på dom.

 
Om somliga behöver man däremot inte tveka. En del är verkligen kvinnor till det yttre trots att de också har adamsäpple och skäggstubb (och vice versa, så att säga). Så var det med det par jag mötte på Medborgarplatsen en solig dag i somras när hela Södermalm var ute och kände livet i sig. Allt talar för att dom var ett par och i sjuttioårsåldern och stagdad förnuftig medelklass. Han var i drag och jättefin i kjol, jumperset och pärlor. Hon var ungefär likadan. Rakryggad och obrydd. Jag älskade samtiden, Sverige, demokratin, upplysningen, kalla det vad f:n ni vill, när jag såg dom. Hur lite är det egentligen ett problem om Sigvard har kjol och jumper på Medborgarplatsen, och hur ofantligt jädrans skitlite är det nån annan än Sigvard som alls har med saken att göra?

 
Att det här med kläder, och vilket köns traditionella parafernalia man vill skruda sig i, är djupare än bara ytan stod om inte annat fullkomligt klart för mig ikväll. Jag vet inte hur det är där ni bor, men här är det grisväder Klass 1. Rått, blåsigt, vristdjupt slask, gruvlighet. Ett sånt väder som får mig att ha täckjacka fast jag är bland folk och inte sitter i en pulka. På Drottninggatan mötte jag en verkligt slående tjusig medmänniska, säkert 1,97 och med skitsnygga ben och vad som fordomdags kallades hövolm på huvet. Jag kan tänka mig att hon hette typ Ludvig på körkortet. Hon hade en kjol som slutade enochenhalv handbredd ovanför knäna och mockastövlar med svindelhög stilettklack. Var och en som såg henne och hennes vackra frostnupna nylonstrumpben måste begripa att crossdressing inte är ett enkelt, slarvigt val utan något som har starka, påtagliga drivkrafter. Ludvig svassade nerför Drottninggatan som den enda som inte var klädd som en statist från Frostmofjället. Bara en kvinna av det rätta virket skulle palla.

Posted by on 3 februari, 2015. Filed under BLOGG. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *