Absint – en mytomspunnen dryck

SanktaAnna1
Göran Bäuerle håller upp ett glas Valkyria direkt ur tanken.

STRÅSSA. Några svenska traditioner finns inte och normalsvensken tror oftast att absint skapar hallucinationer. Ändå valde Henrik Larsson och Göran Bäuerle just absinten när man bestämde sig för att producera sprit i ett gammalt kapell.

– Vi ville göra en produkt som inte var traditionell, säger Henrik Larsson.

Egentligen var det Henrik Larsson som kläckte idén med en nordisk absint. Göran Bäuerle var mer inne på att brygga öl. Men när Henrik presenterade sina tankar för Göran tände han direkt.

– Jag har smakat och gillat absint på resor utomlands och har sett att en trend kring den speciella spriten växt fram, säger Henrik.

Men hur gör man absint? Ett omfattande arbete med egenstudier inledde processen och otaliga är de böcker Henrik och Göran läst.

– Vi försöker ju att fokusera på drycken, säger de. Inte på alla olika myter kring absint.

Rent tekniskt är absint historiskt en sprit som innehåler malört, anis och fänkål. Men varianterna är otaliga och det som tycks ena alla absinter är att de är mycket alkoholstarka.

– Det är en anissprit vi gör, säger Göran. Absint är ett franskt ord och betyder helt enkelt malört.

– Men vi vill göra en bra dryck för den nordiska marknaden, säger Henrik. Vår absint ska inte smaka sprit och vi ser det som ett misslyckande om vår absint har för lite smak. Den ska vara kompromisslös.

Och det är väl ungefär så Henriks och Görans absint tagits emot. I Systembolagets beskrivning över smaken kan man läsa: ”Kryddig, eldig smak med liten sötma och tydlig karaktär av stjärnanis, inslag av malört, salmiak, peppar och citronmeliss.”

Men exakt vad som döljer sig i den färdiga produkten får ingen veta. När 24i besöker Sankta Annas Bränneri har man just tömt ur en färdig sats på 50 liter och Göran pekar klurigt ned i det stora kopparkärlet.

– Du ser att vår absint innehåller ganska mycket kryddor, säger han. Du är faktiskt den förste som fått se och fotografera detta.

Under en stor del av 1900-talet var absinten förbjuden i stora delar av Europa och i USA, men Sverige var ett av de länder som aldrig införde förbud. Anledningen till förbudet hade att göra med att man tilldelade absinten en narkotisk effekt och att folk på kontinenten helt enkelt drack för mycket. Många konstnärer som Hemingway och Strindberg var stora absintälskare och Vincent van Gogh drack så mycket att han skar av sig en del av sitt ena öra när han var påverkad av drycken.

TOMAS KÄLLBERG
tomas.kallberg@24i.se
SanktaAnna7

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.