LINDESBERG. Inspirerade av poeten Arne Johnssons alla utmärkelser och priser beslutade kommunfullmäktige förra året att inrätta en Kulturens dag. Och Arne Johnsson fick själv i uppdrag att bestämma innehåll.
Nu blir den av, Konsternas dag, den 2 februari – i samband med Vinterspår.
Arne Johnsson bjuder in till en konsert med titeln Jag glömmer dig aldrig glöm inte mig och man ger två föreställningar på Lindesbergs stadshotell på lördagskvällen den 2 februari, både klockan 21 och klockan 23.
Medverkande är Mattias Risberg, keyboard, Johan Wennman, bas, Janne Magnusson, trummor, ljud och klanger, Hans Gustafsson och Arne Johnsson, recitation. Mattias Risberg har komponerat och Arne Johnsson svarar för texten.
Arne Johnsson säger själv:
”Den här första Konsternas Dag ville jag skulle innehålla något där de medverkande har med Lindesberg att göra. Jag ville själv också ta plats. Med detta i tankarna pratade jag med Johan Wennman, och vi hittade snart fram till Jan Magnusson, Hans Gustafsson och Mattias Risberg. Alla har vi djupa rötter i Lindesberg – antingen genom uppväxten eller efter att ha bott och arbetat här länge. Vi har också gjort saker ihop tidigare, i olika konstellationer. Mattias Risberg har jag ofta samarbetat med sedan början av 80-talet, Hans, Janne och Mattias känner varann sedan uppväxten och Johan har också varit med länge och spelat med alla dessa under långa tider. För några år sedan gjorde vi, tillsammans med ytterligare musiker en konsert och vi vill gärna fortsätta. Det här är erfarna, mycket kunniga och fantasifulla musiker och scenmänniskor som är otroligt upplyftande att arbeta med.
Så, visst är det ett Lindesbergsprojekt! Från början hade vi tänkt oss att ha med inslag med dans med en mycket skicklig kvinna från Lindesberg som aktör, men måste tills vidare skrinlägga de planerna. Vi hoppas dock att vi kan återkomma vid ett annat tillfälle.
Stycket vi framför bygger på några dikter av mig, Mattias Risberg har satt musik, både som melodier och stämningsskapande, och vi har alla genom repetitioner, samtal och mejlande arbetat fram denna konsert. Texten som Hasse och jag framför handlar ytterst om hur skört livet är, den tunna gränsen mellan att vara och att inte vara, och om vad som är värt något. Ibland får man verkligen känna på det, det blir en påminnelse som sätter sig djupt i en och i lyckliga fall kan man dra erfarenheter från det. Att skriva, överhuvudtaget att skapa är detta: man hämtar ur erfarenheterna och kan berätta något för någon annan.
Så blir det i år. Nästa år, och förhoppningsvis under många kommande år, får vi njuta av andra upplevelser. Jag har en hel del idéer på lut!”
