Åt helvete för långt

Magnus Pehrsson blev först 2013. Med honom följde Tommy Jacobsson. Två individer med enorm glöd och engagemang tvingas lämna sina jobb på grund av hot. Hot som är formulerade inte enkom mot personerna, utan även mot deras nära och kära, såsom barn, fruar eller föräldrar. Magnus hann vara tränare för Djurgårdens IF i 4 matcher i fotbollsallsvenskan. Det har resulterat i tre förluster och en oavgjord match. Då blev hoten från en klick av supportrarna (kallade firmor) så grova och hårda att Magnus kände sig tvingad att hoppa av. Med i fallet följde Djurgårdens sportchef Tommy Jacobsson. Tommy, som jag känner som en oerhört driven, målinriktad, stark och tuff man med stort patos, oavsett om det gällt fotboll eller trav. Tommy orkar inte med de mörka krafterna längre. När en sån kille ger upp har det gått långt. Åt helvete för långt. Dessa så kallade firmor kan vara döden för idrotten som folkrörelse. Folk vågar helt enkelt inte gå på fotboll längre. Killar som dras in i dessa firmor har på det viset skapat sin identitet, hittat en grupp som passar dem. Sen om de slåss eller hotar andra i Djurgårdens, AIK:s eller Hell’s Angels namn spelar ingen roll. De har sin grupp, sitt bo. Det handlar inte om att de är dumma i huvudet. De får sin kick i livet genom fighter. Ärligt talat vet jag inte hur vi ska klara av att bli av med detta problem, och det gör mig dyster.

Janne Eriksson blev en idol för mig i 15-årsåldern. Janne tog klivet från AIK till IFK Norrköping 1991, och stod upp i stormen som följde. Klubbhus, bilar och hus förstördes då ”Black Army” ville hämnas på Janne. Mitt agg mot dessa hatkampanjer väcktes då och de har inte svalnat. Tur för mig vid den tiden var att EM hölls i Sverige 1992, och de alltigenom fantastiska skotska supportrarna gav mig hopp. Nu vet jag inte var jag ska hitta den räddningsplankan, då det kommer fram att våldsverkare ingår i styrelser, tränar ungdomslag eller till och med är ordförande för några av landets största fotbollsföreningar.

Tur att det finns musik. För mig har musik så gott som alltid varit en tillflykt, en tröst, ett hopp eller ett välbehövligt långfinger eller smocka i ansiktet. Jag har lyckan att se på mina barn att de känner likadant. Ibland undrar jag vad mina föräldrar överfört till mig. Förmodligen det mesta som är jag. För varje dag värdesätter jag mina föräldrar än mer. Inte minst för att ni är de enda som kommenterar mina bloggar…

Ta och ring en gammal vän idag. Messa åtminstone. Eller i värsta fall, skänk ett liv på Candy Crush. Vi måste uppskatta varandra mer. Jag är dålig på att visa uppskattning till mina närmaste. Tack för att ni står ut med mig.

Travet då? Nalda Nof vann via open stretch och Johnny Takter. V75 idag blir antingen favoriter rakt igenom eller massor med skrällar. Spara pengarna och köp något roligt idag istället, kanske nåt fint till partnern? Om ni prompt måste spela V75 tycker jag ni ska chansa och spika nr 3. Haraldinho i V75-3. Ha en bra morgon och lycka till med melodikrysset!