Marie Carlsson

”Baka din snilleblixt” — verkligen?

Och julen tränger sig på. För att en råfantast som undertecknad ska reagera måste det vara så det sticker i ögona. Jag är av den där sorten som propagerar för ”adventsgran” och alla tomtar fram senast till lucia. Men i år såg jag de första varuhusstörtskyltningarna, ni vet stora påtagliga lårar med glitter och adventsljusstakar etc., redan i slutet av oktober, och nånstans bör det ju ändå finnas en bortre gräns om det nu är tänkt att man överhuvudtaget ska ta undan tomterierna något litet kort avsnitt av året.

En sak har jag dock noterat att de borde ha börjat med tidigare. Arkitekturmuseum i Stockholm annonserar under den klatschiga överskriften ”Börja baka!” ut en pepparkakshustävling: ”Under rubriken ’Jag kan vara med! Baka din snilleblixt för en bättre vardag’ inbjuds alla att lämna bidrag. Hur kan platsen runt omkring oss bli bättre för dig, din kompis eller kanske din farfar och framförallt — hur kan det bli så bra som möjligt för oss alla tillsammans? Inlämning 23-25 november.” Detta har jag tänkt på ända sen jag såg det, och det beror inte på att jag egentligen hade tänkt vara med. Men jag vet så verkligen inte hur jag skulle bete mig om jag ville.

Jag har inget lysande track record på pepparkakshus. Jag är uppväxt med finfina d:o eftersom jag har en far som är grundhändig med allt från nål och tråd till förbränningsmotorer via till exempel deg och kristyr. Själv drog jag en nitlott i det genetiska lotteriet och är en finmotorisk klåpare utan motstycke. När jag skulle göra pepparkakshus själv nån gång tidigt nittiotal blev det mest bestående intrycket för de inblandade att jag hällde smält socker över en av mina nylonstrumpsbeklädda fötter och jag ska helt enkelt sluta berätta där (men det var inte skönt och såg inte trevligt ut och jag tror att jag kan ha uppfunnit helt nya svordomar kontinuerligt under en tidsrymd av minst femton minuter).

Med dessa förutsättningar är det inte helt enkelt att ens föreställa sig hur man skulle visualisera ”en snilleblixt för en bättre vardag” och hur ”platsen runt omkring oss” blir bättre för ”oss alla tillsammans” och ”kanske din farfar” — allt detta, mina vänner, medelst pepparkaka. Förväntas jag sno ihop ett intelligent miljöhus med rullstolsramper i lättmetall? Det känns som en bedrägligt öppen formulering där det är supertydligt för de invigda hur det Egentligen Ska Vara. ”Det är som en sån där samvetsplatsannons”, sa den oäkta hälften, ”en sån som man sätter in fast man vet precis vem som kommer att få tjänsten.”

Denna annons borde såvitt jag kan bedöma det ha satts in i höjd med midsommar, även om man tar farfar och ”oss alla tillsammans” till hjälp från tankeprocess till utkavling. Jag hoppas att man kommer att göra stor affär av vem som vann. Jag *måste* få veta det.

PS. Vill era manicker med autokorrigering skriva ”tomteporr” om ni skriver ett ord som börjar med ”tomte-”? Det vill mina. Jag svär till gud, som kidsen säger, att jag inte brukar skriva ”tomteporr” men ordet finns där. Ledsen om jag nu har fått era inre föreställningsvärldar att hantera materia ni helst skulle slippa. Jag lovar att när jag väl hittar hjärnklorin i detaljhandeln så ska jag meddela det på denna plats.

2 Comments

  1. Nu har jag också fått snilleblixten på hjärnan. Den första tanken är ”Ett hus med solbelyst snö på taket. Tacksam om du hör av dig när du hittar hjärnklorinet.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.