Bara tre veckor kvar till Kalmar IM! Vet ej vart tiden har tagit vägen men dom sista veckorna har gått i racerfart.
Den 13 Juli var det dags för Göta Kanal Triathlon i Lyrestad. Jag körde sprint vilket innebär 750 meter simning, 20 kilometer cykling och 5 kilometer löpning.
På grund av det fina sommarvädret och med en vattentemperatur runt 21-22 grader bestämde jag mig att simma utan våtdräkt.
Och med Utmaningen i Nora och trängseln vid starten i minne bestämde jag mig för att ligga i första led.
Och visst kom jag iväg illa kvickt och slapp att bli överkörd eller att trassla in mig. Men tyvärr körde jag slut på mig själv efter cirka 200-300 meter, men jag hade fritt runt omkring under resten av simningen.
Väl uppe ur vattnet tog det cirka 2 minuter att komma ut på cyklingen. Till min förvåning hade jag bra tryck i benen och självfortroendet var på topp! Innan vändningen vid 10 kilometer var det svag motvind, men sen blev det en enkel resa tillbaka mot Lyrestad.
Löpningen gick i två varv i och runt Lyrestad. Visst hade jag tunga ben men stämningen längs löparbanan var suverän. Massor med folk som med sina hejarop och vattenslangar hjälpte oss runt banan och slutligen i mål!
Lyckades ta mig runt på ungefär 1,5 timme vilket inte är världsrekord men godkänt för min del :-).
Veckan som följde blev intensiv då det var dags för Viker Triathlon den 20 juli.
Det var andra året i rad som Dalkarlsbergs IF ordnade tävlingen. Ändå tog det många timmar att få allt på sin plats.
Tidtagning ska hämtas i Örebro, banorna ska märkas och skyltas, växlingsområden göras iordning mm, mm. Svårt att förstå, men man ska komma ihåg att det krävs massor med timmar och eldsjälar för att få ihop en tävling! Kanske något att tänka på nästa gång ni/du åker på ett arrangemang eller en tävling ;-).
Förra året var det 20 deltagare som deltog i Viker Triathlon och vi trodde nog att det kunde bli några fler i år, inte minst med tanke på det fina vädret.
Hela Dalkarlsbergs IF tappade hakan när anmälningslistan slutade på 52 deltagare fördelat på damer, herrar och 4 stafettlag! Elitidrottare blandat med vanliga motionärer och lokala entusiaster tog sig an banan som består av 200 meter simning, 8.5 kilometer cykling och 2 kilometer löpning. Damcyklar, herrcyklar, mountainbikes och så vidare. Glada ansikten överallt och ett härligt stöd från publiken!
Tyvärr blev det några missar under tävlingen, som vi i Dalkarlsbergs IF och jag som ordförande ber om ursäkt för!
Sen blev det dags att fokusera på träningen igen och nu med Ferlindoppet i Filipstad den 27 juli som mål. En härlig simtävling på 1300 meter.
Löpning, en del cykling och inte minst simning stod på schemat. Allt gick enligt plan fram till fredagen innan tävlingen.
Klockan 08.00 på morgonen stod jag vid badplatsen i Älvhyttan och tänkte ta mig an en simtur på cirka 750 meter. Kanske inte alla av er läsare vet att det är nästintill omöjligt att få på sig en våtdräkt när kroppen är blöt eller fuktigt. Med en lufttemperatur runt 22 grader och stigande för varje minut började jag med att få på mig våtdräkten på min svettiga kropp. Jag kämpade förtvivlat och vred mig som en boaorm innan jag fick upp dräkten över axlarna. Vid den här tidpunkten rann svetten nerför ryggen och solen flinade åt mig i all sin glans…
Nu skulle bara dragkedjan på ryggen dras upp innan det var dags för simningen. Och jag drog och jag drog, och sen drog jag lite till och då sa det ”Zipp” och jag fick halva dragkedjan i näven :-(.
Med bara tre veckor kvar till Kalmar och Ferlinsimmet i sikte dagen efter infann sig en blandat känsla av ilska och förtvivlan. Bestämde mig över en kopp kaffe att det skulle ta för lång tid att skicka iväg våtdräkten för lagning, så det blev en 30 mil lång resa till Vansbro för att inhandla en ny våtdräkt.
Klockan 13.00 på lördagen gick startskottet i Filipstad och jag hängde på polaren Stefans fötter. Tempot var högt och efter 100-150 meter fick jag en smäll på bröstet av en annan medtävlande.
Det jag minns är att jag fann mig själv på djupt vatten med hög puls och hyperventilerande. Våtdräkten kändes som ett skruvstäd runt bröstet och jag slet av mig simglasögonen… Fy f-n. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!
Som tur är var det inte långt till närmaste båt och dom skyndade sig fram till mig. Jag lyckades hänga mig kvar vid båten och sa till funktionärerna att jag skulle bryta. Vi tog ett gemensamt beslut att bogsera mig tillbaka till startområdet och jag hängde likt en skuten val längs med båten.
Men att se startfältet försvinna i fjärran kändes vedmodig och jag bestämde mig för att ger det en chans till. Jag släppte taget om båten och började simma bröst i lugn och ro, med funktionärsbåten på betryggande avstånd :-).
Och ni ska veta att det tog en bra stund innan jag kom på rätt köl igen, rent mentalt! Tiden blev en katastrof men jag fick mig en läxa, om än en fruktansvärt skrämmande sådan.
Med facit i hand vet jag idag hur snabb det kan gå från att må bra och har det gott i sjön till att det kan bli ett rent helvete. Så var rädda om er därute i Sommarsverige och ta hand om varandra :-).
Och så frågan jag har fått många gånger. Vad är dina mål inför Kalmar IM? Svaret är att överleva simningen, cyklingen och löpningen 😉
//Sven