Marie Carlsson

Betraktelse över det jämförelsevis normala tillståndet i Ankeborg

Marie Carlsson
Marie Carlsson

Förvånansvärt många oroar sig för tillståndet i Ankeborg. Ni vet, varför dom fortplantar sig via brorsöner och systerdöttrar och går med rumpan bar fast tar på sig byxor när dom badar — och överkursen, varför Långben (som är en hund) har kläder och snackar och kör bil medan Pluto (som är en hund) bor i hundkoja, skäller och äter ben.

Och rätteligen så, rätteligen bekymras nationen över vad de små barnen itutas, men frågan är om vi inte borde begrunda vår egen närmiljö innan vi reflexblickar mot det stora kulturimperiet i väst. Frågan är om det är så mycket bättre i de små husen på kullarna ni vet. I min familj håller vi för närvarande inte mindre än två publikationer som utspelas där och jag vet inte om det egentligen är så övertänkt med tanke på Lilla E och hur formbara unga hjärnor sägs vara.
Handlingen kretsar kring en altruistisk och lätt vänstervriden styrkelyftare utan känd yrkesverksamhet. Hans bruk av milt uttryckt prestationshöjande substanser påverkas dock inte nämnvärt av det sistnämnda eftersom den som bistår honom med grejerna är hans egen farmor (jag tror att det är sällsynt med såna gummor ens i South Bronx). Han går — konstant, alltid och veckans alla dagar — klädd i snickarbyxor och toppluva och inget mer, och jag vet egentligen inte om det talar till hans fördel att plaggen är nitiskt färgmatchade. Hans fru har mig veterligen inte heller något egentligt yrke, men hon har åtminstone en teoretisk möjlighet att bli anställd eftersom hon alltid har stickad polo och kjol och inga kända missbruksproblem.
Deras barn går i sina föräldrars fotspår såtillvida att pojkarna aldrig har något på överkroppen medan flickorna är relativt normalt klädda.
Denne huvudpersons bästa vän är en neurotisk brevbärare med generaliserat ångestsyndrom. Han trädgårdsarbetar på fritiden och går i helg som söcken klädd i fluga, och det är det hela. (När han cyklar har han sålunda cykelhjälm, reflexväst och fluga; jag såg det så sent som igår i en trafikspecial.) Har ni en sådan brevbärare där ni bor så får ni gärna höra av er i kommentarsfältet nedan eftersom jag har hört att Aftonbladet betalar bra för tips från allmänheten.
Brevbärarens hustru är normalt klädd och nyhetsreporter. Deras son är i förskoleåldern och ständigt spritt språngande naken.
Det finns också en tredje kamrat med i bilden. Han är överintelligent, hypoglykemisk, narkoleptisk, excentrisk och ungkarl. Min gissning är att han lever på patentintäkter eller liknande. Han bär alltid, dag som natt, gul stormhatt och är i övrigt naken. Han har ett antal märkliga fordon som han framför över hela jordklotet och emellanåt genom olika tidsåldrar i en rasande fart. De övriga har inga som helst problem med att låta honom passa deras barn.
Det förekommer två råttor i sammanhanget. Den ena har frack, imperium, spatserkäpp och limousine och är nån sorts kapitalistisk mastermind/ärkesvin. Den andra käkar ost och bor i ett hål i väggen i köket hemma hos methlabb-farmor.
Vad vill jag ha sagt med detta? Inte mycket. Inte egentligen. Inte annat än att Ankeborg vid en jämförelse är normalare än Dalkarlsberg.
MARIE CARLSSON

2 Comments

  1. Korrekt. ”Bamse, Bamse, är en riktig luring / och han tycker mycket om att slåss” som en mig närstående brukar sjunga …

  2. Så är det. Och du glömde att styrkelyftaren trots att han hävdar att han är snäll dessutom agerar utifrån hot om våld påfallande ofta (och ibland även direkt våld i form av mkt kraftfulla avlägsnandemetoder).

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.