Bjarne Lind kontrar på kommentarerna

INSÄNDARE/DEBATT. Debatten om Arbetsförmedlingens framtid börjar bli väldigt infekterad. Här svarar insändarskribenten Bjarne Linde på några av de kommentarer som skrivits med anledning av Linds huvudinsändare under onsdagen. Läs Bjarne Linds bemötanden här.

Varför inte börja med ett förändringsarbete?

Synpunkter till signaturerna ”Arbetsförmedlingen Utan Arbete” (AUA) och ”S Johansson” publicerade på 24i bergslagen den 21 mars 2019:

Så bra det blir med Era framtidsvisioner ”ett samhälle där Arbetsförmedlingen inte längre behövs.” Det är helt ok även för mig men frågan är hur realistisk tanken är. Så klokt av signaturen (AUA) hen verkar inse att något nytt kan behövas i dess ställe, det är mer trovärdigt än vad vissa förståsigpåare brukar föra till tals att det bara är att lägga ned Arbetsförmedlingen. Men ändå, varför inte börja med ett seriöst förändringsarbete, med en slimmad organisation där man samtidigt tar tillvara all den erfarenhet och kunskap som naturligtvis finns bland många av Arbetsförmedlingens personal.

Alla vill så klart spara på onödiga utgifter, men arbetslösa och arbetshandikappade är inga onödiga människor!

De har lika stor rätt som alla andra medborgare att få del av samhällets resurser för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Självklart skall samhället ställa krav på att alla bidrar efter förmåga och i stort sett gör samhället också det!

Men huvudorsaken att alla inte arbetar beror varken på Arbetsförmedlingen eller de personer som står utanför arbetsmarknaden. Just det sista ordet ”arbetsmarknad” talar om att vi har ett system där ”marknaden” avgör om det finns arbete eller inte.

Systemet förutsätter att en viss del av dom arbetsföra medborgarna hamnar i arbetslöshet under längre eller kortare tid av sina liv. Dessa personer behöver marknaden i olika hög grad när konjunkturen vänder upp.

Vi lever alla under marknadens lagar, där inte människor utan kortsiktig ekonomi är det som avgör om en människa är lönsam eller inte. I takt med tiden – ju längre – som vi organiserar samhället på det sättet, utifrån marknadens hårda villkor, ju fler medborgare blir det som inte platsar på denna marknad. Allt fler individer hamnar allt längre bort från arbetsmarknaden, ett sådant system kan vi i längden inte ha. Men de individer som hamnar utanför har fortfarande lika rätt till sina liv. Så måste det vara i ett civiliserat samhälle!

Konkurrensen är marknadens tvång att ständigt höja produktiviteten, det kommer på längre sikt att göra denna marknad helt omöjlig för människor och miljö att överleva i.

Därför behöver politiker och beslutsfattare hitta nya framkomliga vägar som leder utvecklingen framåt. Jag är övertygad att det går bygga hållbara samhällen, där människor och miljö går före kortsiktiga vinstintressen och där marknaden inte tillåts vara mer eller mindre allenarådande!

Bjarne Lind

Lindesberg

2 Comments

  1. Att du som försvarare av arbetsförmedlingen inte vet varför allt fler står långt ifrån arbetsmarknaden är väldigt konstigt. Det handlar i största delen om invandrare utan utbildning och som inte kan det svenska språket. Då är det inte konstigt att dom inte är anställningsbara. Den första åtgärden som ska tas är att dom lär sig språket så att dom kan börja studera eller få en praktik där dom kan lära sig ett yrke. Två är är en rimlig tid att klara av både praktik och språkutbildningen så att man blir anställningsbar.

    Den andra gruppen är personer som genom ett fysiskt eller psykiskt handikapp inte kan ha ett ”vanligt” arbete. Dom ska naturligtvis ha så mycket hjälp dom kan få och där ska dom stora insatserna göras. Det är en självklarhet för dom och det är därför vi betalar skatt till deras välfärd. Det här gäller även de som måste byta arbeten efter skador eller att man inte längre klarar av sitt vanliga arbete. Dom ska ha all hjälp dom kan få.

    Men allt det där dravlet med etableringsinsatser för invandrare som inte leder till något annat än finare siffror i statistiken är rent slöseri på skattebetalarnas pengar. En hittepå anställning som skattebetalarna betalar fullt ut är inte ett riktigt jobb, ett riktigt jobb belastar inte staten utan det ger staten skatteintäkter.
    Nu kan vilken regering som helst lägga ut hur många miljarder som helst för att ”gömma” undan hundratusentals människor bara för att dölja hur stora arbetslöshetssiffrorna verkligen är .

    Arbetsförmedlingen har under de sista 20 åren inte levererat någon stor mängd riktiga arbeten, att förmedla arbete är det minsta som dom gör till en kostnad av 77 miljarder. Därför är det bästa att lägga ner arbetsförmedlingen som den nu är och skaffa moderna tidsenliga former så att dom passar dagens samhälle och dagens arbetsmarknad. 59% av den svenska befolkningen är i arbetsför ålder, men om man tar bort alla hittepå/bidrags anställningar hur många procent arbetar då? Jag gissar på max 40%. (det är lite lurigt det här med exakta siffror eftersom regeringen vägrar att låta oss medborgare veta exakt hur många som har en låtsas anställning, man får inga svar heller när man frågar)

    Jag har haft kontakt personligen med arbetsförmedlingen tre gånger i mitt personliga liv. En för 35 år sedan o då fick jag en fast heltidsanställning direkt efter gymnasiet, för 15 år sedan gick jag av en slump förbi kontoret i örebro o tänkte att dom kanske har något intressant jobb att byta till som enbart förmedlas av arbetsförmedlingen, nä det hade dom inte men jag kunde få gå en kurs om jag ville byta jobb. Sist för sju år sen så kände jag att jag skulle behöva byta jobb och eftersom jag så glatt hade fått ett erbjudande om en kurs förra gången jag var där så tänkte jag att man kan alltid fråga. Jo då jag fick en tid o arbetsförmedlaren kunde kanske hjälpa mig. En städkurs kunde jag få gå. Nu är det så att jag är högutbildad med spetskompetens och med ett bra arbete sedan många år. Helt plötsligt hade jag enbart kvalifikationer att lära mig städa trots universitetsutbildning (teknisk). Jag tackade artigt nej till erbjudandet om att gå en städkurs.

    Under alla år så har jag stött på och ”hanterat” mängder med praktikanter och andra bidragsformer på mina arbetsplatser. Det skickas personer som inte kan språket, som aldrig har gjort det vi arbetar med, som aldrig har arbetat och ej heller kan grundläggande saker i ett arbetsliv och ibland helt olämpliga personer osv. Vi får mängder med samtal från arbetsförmedlingen och dom lovar ständigt att dom som vi är beredda att ta mot har kvalifikationer som passar oss. Det har aldrig hänt hittills. Utan vi har senaste åren känt att det är som avstjälpningsplatser för att bättra på statistiken. Vi lovas guld o gröna skogar om vi tar emot en, eller två. Och mot ersättning naturligtvis. Något som är främmande för oss då vi vet att kompetent personal aldrig är gratis, dom kostar.
    Allt byggs på någon slags önskan om hur dessa personer är , inte som dom är i verkligheten. Då jag arbetar på ett företag som finns på flera orter så ser jag exakt samma sak på varenda ort. Det är ingen engångshändelse. Och när vi diskuterar med andra företagare så visar det sig att vi har exakt samma problem. Därför tar vi inte emot några på våra arbetsplatser. Enbart anställda finns i våra lokaler, då det upptar alldeles för mycket av vår tid att administrera och hålla koll på personerna som utlovats kunna de mest basala arbetsuppgifter. Det är dyrt o tidskrävande att rätta till det som blir fel. Tid som tas från vår ordinarie arbetstid som redan nu är fylld med arbete.

    Många arbetsförmedlare som jag träffat har varit väldigt okunniga om riktiga anställningar, men kan allt om bidrag. Det oroar mig, då arbetsförmedlingen ska generera fler arbeten inte fler bidragsberoende.

    Att många oseriösa företag utnyttjar alla dessa bidragsanställningar i åratal är heller ingen nyhet, det finns företag som lever på sina gratisanställda år efter år. Dom slipper anställa personal o betala för den, ja varför skulle dom göra det när arbetsförmedlingen ger dom gratis arbetskraft där löner, skatter o försäkringar betalas av skattebetalarna…och ger exakt noll kronor i skatteintäkter(och därmed en sämre välfärd i längden).

    Tänk vilken lycka att kunna ringa en arbetsförmedling och be om en utbildad och kompetent person som kunde börja hos oss. Det händer bara inte. Nu använder vi oss av kostsamma rekryterare som vi först måste få en relation till så att vi vet att dom kan sin sak och att dom lägger ner tid på att hitta den bästa åt oss. Tid som är dyrbar i både tid och pengar.

    Börja om från början. Analysera vad det är ni sysslar med, vad ni ska ha för uppdrag. Ska ni leverera obildade praktikanter eller ska ni leverera kompetent personal till företagen som skriker efter kompetens. Identifierar man inte målet kommer man heller ingenstans.

  2. AF har redan börjat med ett självsaneringsarbete-förändring.

    Kontoret i Nora, finns inte med bland de som skall vara kvar. Alltså läggs det ner.
    Inget konstigt i det, eftersom det inte finns några jobb att förmedla.

    En kommunal ”sysselsättningsavdelning” etableras i Allaktivitetshuset, liknande
    Servicecentralen i Örebro

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.