Bra fredag med ångerfullt löfte

GrattisKällbergSå mycket att göra idag att det knappt funnits tid att skriva någon krönika. Men nu vid datorn en stund och en krönika ska det bli. Inte så svårt faktiskt, har haft en av de bättre fredagarna på länge – har varit i Kopparberg.

Ibland försöker kollegan Anna och jag göra gemensamma roadtrips. Jag träffar människor att intervjua och Anna träffar företagare. Själv hade jag ett halvt anteckningsblock fullt när vi åter styrde bilen mot Lindesberg och Nora och även Anna verkade tillfreds med dagens tripp.

För mig blev det flera riktigt trevliga möten. Bluesföreningens Sören Karlsson och jag har alltid kommit bra överens och mer kopparbergare än Sören blir man inte – åtminstone inte i Kopparberg.

Läraren Ronnie Edvardsson på Ljusnarsskolan har alltid varit ett energiknippe även om jag mest kommer ihåg hans utrusningar när han var målvakt i Frövi under åren i division 3. När Ronnie väl bestämde sig för en utrusning – och beslutens riktighet kunde ibland diskuteras – så kunde ingenting stoppa honom. Många gånger slutade det med att antingen Ronnie eller någon som kom i vägen blev liggande livlös.

Att dessutom få återse cyklisten Fredrik Johansson var väldigt kul. Jag skrev mycket om Fredrik när han var ung talang i juniorlandslaget och efter flera år som proffs i England har han nu återvänt till sina rötter – i Ljusnarsberg.

Den som kommer ihåg erinrar sig kanske att jag motionscyklade en hel del för ganska många år sedan och ibland skrev om detta i mina krönikor i Bergslagsposten. Tyvärr drog jag upp detta när Fredrik och jag satt och pratade och nu, några timmar senare, sitter jag i Lindesberg och funderar på varför jag lovat att köra Vätternrundan 2014 – på under tio timmar. ”Inga problem”, sade Fredrik med ett brett leende. ”Jag ska hjälpa dig med träningen”.

Vet inte om jag är mest rädd för löftet att cykla 30 mil runt Vättern eller Fredriks träningshjälp? Galet löfte, inser jag nu.

Kollegan Anna är dock ännu mer galen. När hon hörde vad jag och Fredrik pratade om sade hon snabbare än blixten – ”Jag hänger på”.

Vad det blir av Annas satsning återstår att se. Hon var anmäld till Vansbrosimmet i somras och åtminstone pratade om Lidingöloppet i höstas, men då blev det inget av något. Nu ska hon vara med i Vasaloppet och köpte skidor för en vecka sedan och har hunnit staka sig igenom en hel mil i barnspåret vid Digerberget. Det låter som en utmaning att komma i form och dessutom lära sig skidteknik på typ 80 dagar. Hon har lovat att stå på startlinjen och jag har kontrat med att det är mållinjen som räknas.

Fredagsmys uteblir ikväll. Hustrun är bortrest över helgen och då struntar jag i räkorna och slipper det vita vinet. Steker några skivor falukorv, ett par ägg och brer ett rejält lager smör på ett par limpmackor. Vad jag dricker till är min ensak. Fredagsmys för en gräsänkling.

 

1 Comment

  1. Det sägs att man ska sikta mot stjärnorna så når man grantopparna. Lycka till bägge 2 med cyklingen. Jag funderar på om jag ska agera vätskekontroll.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.