Fick tömma magen – åt andra hållet

Sven_BloggLivet går inte alltid som man tänkt sig. Två lopp var inplanerade i helgen gick, men en envis infektion satte stopp för det ena loppet, nämligen Vansbrosimmet.

Dagarna efter Vätternrundan började träningen återigen sätta fart. Främst simning och löpning stod på schemat.

Men orken infann sig aldrig och träningspassen blev aldrig riktig vad jag hade tänkt mig. Visst kunde jag köra distanspass men de tänkta intervallpassen blev mer eller mindre katastrofala. Dagarna gick och det kändes tungt, ibland med illamående och huvudvärk.

Som tur var blev det en veckas avkoppling när särbon med dotter hälsade på. Höjdpunkten blev Gröna Lund med alla dess åkattraktioner. Och ska man uppleva Grönan så ska man göra det i sällskap av barn. Från klockan 11 till 23 var det full fart och inga ursäkter.
Och jag som trodde jag hade varit med om det mesta fick mig en tankeställare när vi hissades upp i ”Fritt Fall”. Det jag minns var att det var en fantastiskt fin utsikt längst upp, sådär 5 mil bort. Att titta ned kändes som rena avrättningen! Ändå blev jag övertalat att åka ”Fritt Fall” tre gånger på raken. Sånt gör man bara i sällskap av 12-åriga barn som inte har lärt sig Newtons lagar och vars kropp är lätt som en fjäder trots att den rasar mot marken i en skräckinjagande fart!
Som alltid när man har roligt gick tiden alldeles för fort och särbon och dottern åkte tillbaka till Norrland.

Nu var det återigen dags att sätta fart på träningen, så två dagar innan Utmaningen i Nora lastade jag upp Mountainbiken på biltaket, slängde i löpardojorna i bilen och begav mig till Hjullsjö. Kalasväder och fantastiska MTB-leder gjorde första cykelrundan till ett rent nöje. Och andra rundan som var lite längre men snabbare blev en höjdare. Sen var det dags för löpningen. Jag hade bestämt mig att springa svart 5 som jag också hade cyklat tidigare samma dag. En suverän slinga på 7 km som går i gles granskog och som bjuder på en del tuffa stigningar. Cirka två timmar senare hade jag cyklat dryga 2,5 mil och sprungit 7 km utan större problem. Så självförtroendet inför Utmaningen var på topp!

Dagen innan Mini Triathlonen i Nora gav jag mig iväg på en landsvägsrunda till Nora. Styrde mot Hitorpsbacken för att känna på vad som väntade dagen efter.
Och här började kroppen säga ifrån. Halvvägs upp fanns inga fler växlar att tillgå. Jag hade knappt styrfart och kroppen ville bara krypa ur sig själv!
Kvällen blev seg men jag lyckades somna till sist. Innan det började ljusna ute vaknade jag av ett helvetiskt illamående och det var bara att tömma magen, fastän åt andra hållet, nerifrån och upp så att säga…
Sporadiskt sovande avlöstes med paniklöpningar till toan. Huvudet bankade som en tändkulemotor i en gammal fiskebåt och kallsvetten rann nerför kroppen likt bärs nerför strupen.

Morgonon blev till dag och jag började övergå från lik till Zombie. Vädret var gråmulet och så också mitt humör. Men det var ju trots allt dags för årets höjdpunkt i Nora, nämligen Utmaningen. Är det nån som kan ge beslutsångest ett ansikte är det jag. Jag har en gammal vän som alltid brukar säga när beslut ska fattas ”Och fråga inte Mundhenke, för han kan aldrig bestämma sig”.
Efter timmar av samvetskval hade jag lastad cykeln på biltaket och packat ner diverse utrustning i bilen och var på väg till Nora.
På torget började solen komma fram och kön ringlade sig allt längre vid anmälan. Träffade på polaren Stefan och Henrik, Staffan med flera. Glada ansikten, solsken och bra stämning gjorde att jag glömde bort min stinna mage och mitt bankande huvud. Och innan jag visste ordet av befann jag mig i jä…gt kallt vatten. Trampade vatten för att hålla mig flyttande och inte minst att hålla värmen. Några minuter senare fick jag en kallsup, trasslade in mig i andra simmare (och dom i mig) samt fick glada hejarop av polaren Henrik som lyckades simma förbi mig…

Växlingen till cykeln gick som en dröm och snart var jag framme vid Hitorpsbacken. Cyklist efter cyklist lyckades jag cykla förbi och väl framme vid länsvägen visste jag att jag inte var sist i fältet. På väg ner mot Nora och upp mot torget fick jag sällskap av en glad tjej och vi hjälptes åt att dra i motvinden. Vill passa på att tacka denna dam som peppade mig hela tiden och som gjorde cyklingen så mycket lättare!
Vid växlingen från cyklingen till löpningen var jag hyfsat pigg i kroppen men inte i knoppen. Hade två cykelskor och två löparskor att ta hand om, men minns att jag fibblade med allt samtidigt :-).

Stämningen på torget i Nora var på topp, så de första stegen blev långa och lätta. Men det dröjde inte länge förrän verkligheten gjorde sig påmind. Och snart blev jag omsprungen av en hel del medtävlande.
Men så kom upploppet in mot Nora torg och jag ska erkänna att vid det här laget stod mina ben i lågor. Hur som helst lyckades jag förbättra min tid från förra året, och det tack vare alla ni som hejade och stöttade mig längs banan. Ni verkligen hjälpte mig fram, särskild längs löparbanan :-).

Kvällen tillbringades i en 20 minuter lång varmdusch och frossa i sängen. Morgonen därpå var vänster smalben rött och varmt. Röda slingor letade sig upp över insidan av låret fram till ljumsken. Jag hade samma fenomen i vintras så jag visste vad som hade hänt. Ringde 117 och vips satt jag på akuten i Linde. Infektion och penicelin i tio dagar och absolut inget Vansbrosim :-(.
Vet inte hur jag ska beskriva känslan av att få ett sånt besked…

Söndagen kom, det vill säga dagen då jag för andra gången skulle stått på startlinjen i Vansbro. Istället hamnade jag i en känslomässig konflikt med mig själv. Vemod, sorg, förtvivlan, ilska, uppgivenhet. Alla helvetiska känslor som finns på denna jord. Det kändes som att simma i ett år bara för att falla ner för Niagarafallet strax innan mål.
Men det finns alltid dom som har det värre. Som till exempel humlan jag trampade på strax innan jag for till akuten i lördags. Visserligen gav hon igen med ett brinnande stick i foten, men fick betala med livet..

//Sven

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.