BLOGG. I dagens blogginlägg är Peter Gräsberg seriös. Väldigt seriös. Varför har vi förutfattade meningar och värderingar? Gräsberg är nyfiken på vad ni tänker när ni ser orden ”Ensam”, ”Barn” och ”Flykting”? Läs bloggen här.

Er vill jag veta mer om

Ulf. Svett. Tårta. Löv. Stavmixer. Toppiga berg och djupa dalar. Lök i en brun skål. Fiskstim.

Ett par ord och meningar som direkt får mig att associera till helt andra saker än vad de egentligen innebär. Eller siffor. Siffran 7 för mig är blå, alltid blå. Och tänker jag på siffran 14 får jag fram en mental bild av en finnig kille med skateboard som säger ” Aaa, män duuuråå!” men en röst som knappt bär.

Gör ni likadant?

Ord eller siffror som får er att tänka på saker, känna dofter eller får bilder i skallen som inte alls har med ordets mening att göra, som ni inte vet varför de dyker upp men det känns så rätt att dom gör det. Ni får det, va? Bra!

Då ska jag testa er lite. Ensam? Barn? Flykting?

För mig är det ett skönt varmt ord, ett glatt ord och ett ord som det smakar sand i munnen. Och sätter man ihop det till en mening så förvandlar min enkla skalle det till en mental bild när Pippi Långstrump åker i en flygande säng med Tommy och Annika… Varför vet jag inte, det bara blir så. Men det är absolut ingen jag agerar på. Jag vet att det bara är min skalle som svävar sig bort.

Ingen association är fel, det kan det aldrig vara. Men jag är grymt nyfiken på er som tolkar samma ord till ”Tror jag inte på”, ”kriminell” och ”fy fan” och får orden ihopsatta i en mening till mentala bilder med temat ”Ni kan dra åt helvete”.  Och agerar därefter. Er vill jag veta mer om.

Jag blev att tänka i dessa banor när jag för en tid sedan läste om att Nora söker människor som kan hjälpa till med att slussa in flyktingbarn in i vårt samhälle. En del får då upp så hemska associationer av dessa ord och meningar att de inte drar sig för att öppet visa hat och ilska, mot barn?!?

Alltså på riktigt så skapar deras skallar så pass starka mentala bilder att de inte känner några som helst problem med att hata barn. Fascinerande och skrämmande.

För jag tror inte att någon av de som utrycker hatet baserar sitt hat på erfarenheter. Då är det något helt annat. Inte ok, men något helt annat. Han, den där gubben i filmen Djurkyrkogården som får hälsenan avskuren av ett barn, han har mitt medlidande och jag kan ta att han inte gillar barn, men ni andra.

Era associationer gör intryck i vårt samhälle, för att ni agerar på dom, de gör intryck i ett samhälle som i sin tur berättar för alla vilka normer och former man ska följa för att ses som normal, passa in.

Tänk er då att komma hit som 14-åring och när man börjar kliva in i vårt samhälle så träffar man er. Man träffar på ert hat och era förutfattade meningar. Hur i hela Hällefors ska dessa kids kunna vara så starka att de innan de ens fattat vad som är rätt och fel i vårt samhälle kunna urskilja era fördomar och era mentala bilder i skallen och gå tvärt emot.

Ni som associerar så här kan inte rädda det samhälle ni vill rädda. Det kan bara nytt färskt tänk göra. Och dom som har potential att komma med det sågar ni vid fotknölarna från dag ett bara för att era skallar väljer att ta er till sagovärldar som ni själva inte kan urskulda som ”hitte på”.

Så min fråga till er är enkel. Vad kan jag göra föra att ni ska förstå att bilderna i skallen inte är något att agera på. Att bilderna är era små hjärnspöken, inget annat.

Jag är villig att testa allt! Villig att testa allt för att ni liksom jag får ett samhälle som fungerar för alla. Ett samhälle där man vid 14 års ålder, kan få en plats där man inte anses som kriminell bara för att man har mustasch och kommer från ett annat land. Ett samhälle där man ser skillnad och skiljer på fördomar och verklighet.

Eller så börjar jag att agera på min mentala bilder. ”Ensam kommande flykting barn behöver hjälp”

VA FAN!!! Nu kommer det att komma rödhåriga, as-starka tjejer flygandes på måfå i en jävla säng igen!! SKA VI HA DET SÅ I VÅRT SAMHÄLLE?!?!?!

Det vore helt stört, eller hur?