BLOGG. Sommarbloggaren Ingela Svedbro beskriver idag ett minne från 1986, då hon som 2-åring besökte sin 94-åriga gammelmormor. Läs Ingelas blogg här.
Samma kvinna men ändå inte
Mitt första minne är ifrån ett rum på ett äldreboende. De vuxna väntar. Tiden går långsamt. Jämte gungstolen där pappa sitter har man placerat en sjukhussäng med en blek krabat i. Det var min gammelmormor har de berättat i efterhand. Jag var 2 och hon var 94 år. Året var 1986.
”Där var hon”. Samma kvinna men ändå inte. På väggen i en enkel clipsram hängde en liten affisch, en reproduktion av tavlan ”Kafferep vid Långsjön”. Gammelmormor stod vid kortändan av trädgårdsbordet och serverade kaffe och på ängen lekte hennes tre barn och Brors son Ole.
Det har nu gått nästan åtta decennier sedan tavlan målades och de flesta avbildade har blivit änglar. Men två finns kvar i livet. Hon som dansar i blå klänning ska jag hälsa på i morgon. Hon är min mormors lillasyster. Då min farfar var konditor så kunde ett vanligt tisdagsfika bli överdådigt. Men jag undrar om inte det här kommer bli ett av de mest speciella kafferepen jag upplevt. Vi ska dricka ur gammelmormors mors gamla koppar och jag ska ha gul sommarklänning precis som gammelmormor hade den där sommarkvällen för 80 år sedan.
