Ljusnarsbergs Kommun med 4850 innevånare är en av de små kommuner på landbygden, som fått stå som mottagare för ett stort antal asylsökande under de senaste åren. Migrationsverket har över huvudet på kommunen gjort upp med privata anordnare av asylboende. Kommunen har i efterhand fått anordna skolplatser och sköta social service för de nyankomna.
Migrationsverket betalar för de asylsökandes boende och uppehälle. Verket betalar också en del kostnadsersättning till kommunen för banomsorg och skola för asylsökandes barn, men bara för det antal som just för tillfället befinner sig i kommunen. Antalet asylsökande kan variera kraftigt vecka för vecka, från några få upp till flera hundra. Kommunen kan dock inte anställa och avskeda extra personal på samma sätt. De extra personalkostnaderna blir därför mycket högre än ersättningen från Migrationsverket. Dessutom betalas ersättningen från Migrationsverket med stor eftersläpning. Kommunen får i praktiken fungera som bank för Migrationsverket.
Ljusnarsbergs Kommun har under flera år med minskade befolkning kämpat hårt för att anpassa sina kostnader till en minskande budget. De senaste åren har vi genom hård ekonomistyrning lyckats nå plusresultat i ekonomin, men det har skett på bekostnad av en hög skuldsättning och eftersatta investeringar i bland annat de egna hyresfastigheterna. År 2013 blev resultatet visserligen ett överskott på närmare 19 miljoner kronor, men till största delen beror det på återbetalning av försäkringspremier och liknande engångshändelser. De kommande åren måste vi räkna med betydligt lägre överskott. Kommunen har därför inte råd med de oförutsebara kostnader som Migrationsverkets asylplaceringar orsaker. Därtill kommer, att det heller inte finns tillräckligt med lämpliga lokaler när antalet skolpliktiga barn plötsligt och oförutsett ökar kraftigt.
Detta är bakgrunden till den skrivelse, som Ljusnarsbergs Kommunstyrelse onsdagen den 26/2 i enighet beslöt skicka till bland annat Migrationsverket. Brevet slutar med en allmänt hållen inbjudan till de myndigheter som ansvarar för Sveriges flyktigverksamhet att på plats ta del av våra problem. Någon inbjudan till statsministern eller migrationsministern fanns dock inte med. Anledningen är, att vi i Sverige inte låter ministrar själva styra och ställa inom ämbetsverksverkens ansvarsområden. Att bjuda in statsministern eller migrationsministern till Ljusnarsberg skulle därför inte göra någon verkan alls annat än möjligen skapa rubriker i tidningen.
Mottagande av asylsökande och placeringar av flyktingar är en nationell angelägenhet och kan inte överlämnas till att skötas av små kommuner i glesbygden, som råkar har tomma lokaler. Problemen som flyktinginvandringen för med sig måste lösas i nationell samverkan mellan samtliga Sveriges kommuner och myndigheter. Privata anordnare av asylboenden borde dessutom åläggas ett medansvar för den ökade samhällsservice som kommuner och landsting enligt lag måste ställa upp med, även för tillfälligt boende. Det gäller bl.a. samlingslokaler, barnomsorg, skolgång, kollektivresor och sjukvård etc. Att bjuda in statsministern är inte en lösning på problemen!
Gunnar Fransson, kommunstyrelseledamot (M)
Ulf Hilding, kommunstyrelseledamot (M)
