BLOGG. Fredagskrönikören Tomas Källberg har skrivit en ovanligt öppenhjärtig krönika som smiskar till de flesta politiker. Varför lyssnar ingen, är nog hans fråga efter kommunfullmäktige i Hällefors och presidentvalet i USA. Läs Källbergs krönika här.
Inte någon vanlig vecka
Visst, det är fredag igen, men veckan har sannerligen inte varit helt vanlig. Jag går fortfarande som i ett töcken efter valet i USA i mitten av veckan. Men pusselbitarna börjar så smått passa ihop.
Egentligen är det enkelt att förstå hur smågalne Donald Trump kunde vinna det amerikanska valet, trots att opinionsmätningar dagen före valet gav Hillary Clinton 90 procents chans att vinna. Vi såg samma sak i somras när Storbritannien folkomröstade sig ut ur EU och vi såg samma sak i Sverige och Bergslagen för två år sedan när Sverigedemokraterna hade en jätteframgång i valet.
Jag tror inte att folk egentligen röstade på Trump i tisdags och jag tror inte först och främst att folk röstade på SD 2014. Jag tror att folk röstade mot etablissemanget. I Storbritannien var man så trötta på EU:s storhet långt borta att man kände sig tvingade att få till en förändring.
Jag tror att vanligt folk, som i vanliga fall aldrig finns med i politiken, är oändligt trötta på folk som gör en karriär i att vara politiker. Ingenting händer ju, i folks mening, och ett otåligt media kan inte annat än hålla med. Vilka bra beslut blir fattade när kommunalråd åker runt på regionmöten, eller när regionsråd åker runt på riksråd? Eller när riksdagsledamöter åker utomlands för att inhämta erfarenhet? Folk är helt enkelt trötta på folk som vill fuska sig igenom livet på en politisk räkmacka.
Många av dagens politiker har aldrig varit något annat än – politiker. Från ungdomsförbund har man formats in i en roll som bara de egna leden tycker om. Vanliga människor gillar inte dessa politiska broilers.
Vad gillar då vanligt folk? Jag tror de skulle uppskatta om du eller jag blev ”deras” politiker – inte de som formats i en gjutform och som aldrig träffat vanligt folk. Det är väl enkelt att förstå. Jag vill ju rösta för någon som har mina värderingar och som till profilen påminner om mig själv. Någon som haft lite motflyt ibland i livet och som inte alltid åkt runt i den politiska gräddfilen.
I Hällefors i veckan var det någon i debatten i kommunfullmäktige som tog upp och pekade på en ledare av Lars Ströman i Nerikes Allehanda om den omdiskuterade simhallen, som om det han skrev något som var en sanning. Varför, undrar jag. Ströman vänder sig till politiker och har förmodligen främst politiker som sina läsare. Var hittar man något som handlar om vanligt folk?
Amerikanerna röstade alltså emot Hillary Clinton, och inte för Donald Trump. Men de röstade och visade vad de ville. Bara att respektera.
Det blir samma sak i Sverige 2018 om inte politikerna börjar prata med väljarna. Sverigedemokraterna kommer att växa med 10 procent utan att ens behöva göra en valkampanj. Så dåligt av nuvarande politiker, faktiskt. Men så jävla enkelt att göra något åt…
Varför pratar inte politikerna med väljarna och faktiskt lyssnar på vad de vill?
Hur som helst. Ha en trevlig fredagskväll. Det ska jag och frugan och vännerna Kicki och Björn ha med lite thaimat som smörjmedel…
Tja, regeringen i Nora har ju tillsatt en ”kommunikator”, kul titel för en sekreterare, som skall sålla bort alla obekväma folk, som ställer olustiga frågor.
Förut skulle det bli ett ”medborgarkontor” med samma funktion.
Noras tjänstemän/politiker, skulle kanske börja prata med folk utanför kommunhuset. Dessutom vore det inte dumt om det infördes en ”vanligt folk”
sida, i stället för ”politikerblogg” i massmedia.