Källberg om tröghet, älgar och Nora BK

BLOGG. Fredagskrönikören Tomas Källberg har haft en tuff vecka. Fotbollen går in i sina sista omgångar samtidigt som ishockey och handboll spelar sina första. Och Källberg var dessutom med om en skakig upplevelse på väg hem från Hällefors i tisdags. Läs Källbergs fredagskrönika här.

Historien utspelade sig under några sekunder

Veckan som gått har innehållit både politik och sport och även lite kultur. Sportbevakningen är under några veckor högprioriterad, men det politiska skeendet börjar samtidigt likna valår. Veckan har alltså gått väldigt snabbt och ganska många mil har avverkats på Bergslagsvägarna.

Måste egentligen börja med det senaste, milen på vägarna i 24i-området. Tisdagen höll nämligen på att tillfälligt släcka ned 24i. Jag var uppe i Hällefors för ett kommunfullmäktigemöte på eftermiddagen, och när de pratglada politikerna i fullmäktige, efter flera timmars debatt, var klara med årets allmänpolitiska debatt, avbröt jag för vidare transport till Lindesberg. Fortfarande skapligt dagsljus, men precis söder om Grythyttan höll det på att sluta. Precis där hastighetsbegränsningen går från 70 till 90 klev en älg upp på vägen precis när jag hade gasat upp mig i tillåten hastighet. Jag ville inte klippa älgen mitt på och hann, på något sätt, hitta en plats i naturen till höger som jag siktade mot samtidigt som jag bromsade så hårt jag kunde. Med höger framhjul en bit ner i diket insåg jag att jag skulle klara älgen, men då kom nästa älg, en kalv, springande längs med mig och som ville komma ifatt morsan. Som tur var släppte jag aldrig bromsen och de låsningsfria på XC60:n fungerade perfekt. Samtidigt som jag, nästan, stod still valde kalven att nu är det dags att springa över vägen för att inte komma ifrån morsan. Nära, nära, kan jag säga. Jag fick stanna halvvägs ner i diket och pusta ut och borsta bort lite älghår från kofångaren, eller vad det kallas idag, innan jag kunde fortsätta. Jag har varit rökfri i ganska många år, men just då hade jag kunnat suga i mig en eller två cigaretter. Hela den här historien utspelade sig under kanske fem, sex sekunder.

Nå, politiskt var den allmänpolitiska debatten i Hällefors inte mycket att skriva om. Jag hoppas att debattörerna lyssnar på närradions repris och gör det lite självkritiskt. För oss som inte pratar med Allan Myrtenkvist, Johan Stolpen eller Stefan Backius dagligen, framstår deras inlägg som en gammal testbild i teven, ni vet. Myrtenkvist är kanske mer svartvit än de båda andra, men jag vetesjutton vad de tror sig vinna med sin typ av argumentation? Själv höll jag på att somna när de själva nog tyckte sig vara som skarpast.

I Lindesberg är kommunstyrelsens ordförande Irja Gustavsson ett under i töjbarhet. Skit kommer upp, men Irja ”tar det med sig” och yrkar på att förslaget ändå ska gå igenom. Oppositionen nöjer sig och snabba Irja kan köra igenom en dagordning snabbare än någon annan ordförande i 24i-området. Jag hoppas att Irja skickar julkort till oppositionen, där hon tackar för just detta.

Jag är medveten om att LIF Lindesberg har hemmapremiär på söndag – och självklart ska jag dit – men fokus just nu ligger förstås på Nora BK. Rödvita Nora har i morgon lördag chansen att ta steget upp i tvåan och vid sidan av Lindlöven, som spelar i division 1, hamnar man i sportens finrum.

Fredagsmys blir det nog inget. Hustrun jobbar och jag också. Förhoppningsvis kan frugan och jag fira Nora BK:s lyft till tvåan på lördagen med något gott. Jag lägger ribban högt. Jag hoppas att vi ses på Norvalla på lördag. Sportchefen Peter Palmqvist ville inte svara på frågan om han har tryckt upp någon tröja eller köpt guldhattar, men visst sjutton vore det riktigt stort att vara med om detta.

Alltså ses vi på Norvalla i morgon…

Posted by on 22 september, 2017. Filed under BLOGG. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry

1 kommentar till Källberg om tröghet, älgar och Nora BK

  1. S Johansson

    23 september, 2017 at 11:33

    Källberg.

    Ett skolexempel på, varför folk, som bor utanför Nora citys ”gröna cirkel och utveckling” skall ha bra och kraftiga bilar.

    Djur, dålig väghållning, kräver kraftiga fordon.
    Stora dieseldrivan picuper, bör vara standard utanför Nora city. Kanske finns en anledning att grövsta modellen av SUV finns utanför socialen.

    Att uppmana folk att dra omkring i livsfarliga batteridrivna små ”mopeder”, är väl ganska nära folkmord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *