Källberg om tuffa hemestermål

i BLOGG/ETTAN

KRÖNIKA. Fredagskrönikören Tomas Källberg har försökt liva upp nyhetstorkan med några reportageresor i Bergslagen, men Källberg konstaterar att hemester kan vara riktigt tufft. Läs Källbergs krönika här.

Ljusnarsberg består bara av uppförsbackar

Ytterligare en inte speciellt händelserik vecka är snart slut, men jag är lite fascinerad av det här med hemester. Jag har varit ute på en del platser och evenemang som jag normalt inte skulle åkt till och det är bara att konstatera att Bergslagen har mycket att bjuda på.

I söndags blev det en tripp till Södra hyttan i utkanten av Hjulsjö. En fascinerande plats, med fascinerande människor och där klädkedjan Indiska måste ha sina mest trogna kunder. Själv hamnade jag i diskussion med en man som visade sig vara flodpärlmusselsupporter. Man rev dammen vid Södra hyttan för några år sedan och han var på plats för att leta flodpärlmusslor. Eftersom ämnet är aktuellt även vid Järle kvarn var jag förstås tvungen att fråga om flodpärlmusslan verkligen är viktigare än människan och kulturmiljön och jag fick, efter en väldigt lång utläggning, klart för mig att flodpärlmusslan var viktigast. Alla typer av dammar var ett elände.

I onsdags tog jag en sväng till Ljusnarsberg för att besöka Nittälven och framför allt Brattforsen. Lastade bilen full med kameror och stativ och gav mig ut i terrängen som den värsta scouten. Det var inte helt lätt att hitta till Brattforsen, men väl där var det bara att följa stigen, som gick brant nerför. Ett idylliskt vindskydd och en grillplats väntade nere vid vattnet och det passade bra med en paus efter kånkandet nerför backen med all utrustning. Mängder med fina fotoplatser fanns inom några hundra meters avstånd och när den sista bilden var tagen var det bara att följa skyltningen för att komma tillbaka till bilen. Trodde jag. Förre helgen skrev jag om Siggebohyttebacken och dess hemska lutning, men den backen är en walk i the park, jämfört med hemvägen från Brattforsen. Det måste ha varit 45-50 graders lutning bland stenblocken och jag var ett tag beredd att lämna kamerorna kvar och stoppa minneskorten i fickan. En nära-dööden-upplevelse är kanske att ta i, men det var länge sedan jag var så slut.

Ljusnarsbergs kommun består av mycket vackert, men borde kanske marknadsföras som kommunen med bara uppförsbackar.

Förhoppningsvis blir nästa vecka lite mer händelserik, utan att måste vara jag som är händelsen. Nora BK ska spela cupmatch mot BK Forward, något som ska bli kul. Frövi IK vann sin åttondel för ett par veckor sedan och kanske är det Noras tur att ta sig till kvartsfinal?

Med detta sätter jag punkt för den här veckan. Fredagen inleddes med att Nora Åkeri fick hälsa på i hemmet med sin slamsugbil. Ett totalstopp i köksavloppet höll på att totalförstöra hela helgen. Stoppet gick dock att trycka ut och nu kan ny gröt sköljas ned i avloppet. Lätt försenad på grund av ovanstående är inte kvällen meny i ordning än, men det brukar lösa sig med hjälp av grillen.

Grilla något gott ni också och skrapa rent tallrikarna innan ni diskar. Trevlig kväll!

1 Comment

  1. En bra beskrivning om hur framtiden kommer att gestalta sig för ”stassare” !

    Måste ge sig ut i skogseländet för att skaffa sig upplevelser, grejer och mat.
    Vi ser ju ”bergslagsloppis” Ljusstråk mm.

    Korgmakare och andra ”konstnärer” får sitta hemma eftersom det inte finns några
    marknader.
    ”Kulturen” blöder utan inkomster och ”stassare” svälter utan mat. Ut i bygderna
    och handla. Även om det går trögt i uppförsbackarna om man inte har kommunal elcykel.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.