Källberg om volleyboll och kulturhistoria

BLOGG. Fredagskrönikören Tomas Källberg ger idag en stor eloge till Lindesberg Volley och en vissen påskkvast till bevararna av allt gammalt. Källberg förstår inte spararnas krav på att allt som är äldre än tio år ska betraktas som kulturhistoria. Läs Källbergs krönika här.

I min värld byter man ut det som tjänat ut

Snart helg igen och dags att planera de närmaste två dagarnas aktiviteter. Caprice 2018 kräver en plan och kommer att ta rätt många timmar av lördagen, men samtidigt brukar det vara väldigt roligt. Alla människor man träffar är glada, positiva och förväntansfulla.

Veckans roligaste reflektion handlar om volleyboll. För en vecka sedan, efter kvartsfinalerna mot Sollentuna, kunde jag ha betalat för att slippa se mer volleyboll den här säsongen. Så långt ifrån en rimlig chans att ens ta ett enda set i semifinalen man kan komma, och vilken sport är mer ointressant än volleyboll när det skiljer för mycket i kvalitet mellan lagen?

Men något händer under den vecka som var spelfri mellan kvarts- och semifinal. Jag såg inte den första matchen nere i Halmstad, men förstod att Lindesberg gjorde en riktigt bra match, trots att man förlorade. Och i hemmamatchen i onsdags riktigt njöt jag när de unga spelarna i Lindesberg, som tidigare agerat ängsligt och med alldeles för mycket respekt, klev fram och agerade på ett sätt som nästan får mig att drömma om SM-final.

Det är alltid häftigt att se unga idrottare ta kliv i utvecklingen, men det är väldigt sällan man får se ett helt lag ta den här typen av kliv. Jag gjorde en intervju med tränaren Sebastien Bougeatre i augusti förra året, när laget varit samlat i ett par veckor, och då pratade Bougeatre om just det här med hur unga spelare kan utbildas och samtidigt ta stora kliv och hur viktigt det var att ge spelarna en bra träning samtidigt som man måste se alla ur ett individuellt perspektiv och försöka förstå varje spelares sociala egenheter. Då, i augusti, tyckte jag mest det lät som snömos, men under vintern har jag lärt känna denne belgare och förstår att han har ett koncept som är unikt.

Så måste jag ju nämna Brunnskaret i Lindesberg i några rader. Ni vet, den runda grejen i Flugparken från 1956, kring vilken det druckits en och annan halvpanna och som det pissats en hel del på. Hembygdskämparna, som i stora delar är detsamma som kulturkämparna i Lindesbergs kommun, vill nu bevara Brunnskaret på sin plats och en ny kulturhistorisk ordväxling/strid är att vänta.

Jag begriper inte riktigt hur dialogen i Lindesberg fungerar i de här frågorna. Erinrar mig en liknande strid om ett schackspel i jätteformat, som idag kanske står i något kommunförråd, och för bara några år sedan fick jag några lagom negativa mejl därför att kommunen ville byta ut den oerhört fula och mobila scenvagnen mot en modern dito. Samma sak med rucklet som kallas kägelbanan på Kyrkberget, som nu ska bevaras till vilket pris som helst.

I min lilla värld görs idag tv-program om sånt här. I mitt tv-urval, som inte är speciellt stort, finns mängder av program om folk som sparar – på allt. Allt gammalt har ett kulturhistoriskt värde, typ. Jag förstår inte sånt. I min värld byter man ut det som tjänat ut och ersätter det med något som folk vill ha idag. Man behöver inte glömma sin historia bara för att man vill se utveckling istället för att frystorka det som en gång varit.

Nå, jag ska inte snöa in på det gamla. Istället ber jag att få lyckönska Nora BK, som premiärspelar i division 2 på söndag – borta mot Sleipner.

Det personliga den här fredagskvällen behöver definitivt inte många rader. Solo ikväll när hustrun jobbar och ett par artiklar som ligger och köar för att bli skrivna. Fixar väl till någon snabbrätt om jag hinner sätta mig framför teven för årets sändning från Masters på Augusta, men förmodligen blir det något enkelt, mycket enkelt. I morgon väntar Tommy Körberg och en hemlig gäst på Capricen och jag får väl se fram mot det.

Jag önskar er alla en trevlig fredagskväll.

Posted by on 6 april, 2018. Filed under BLOGG. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry

1 kommentar till Källberg om volleyboll och kulturhistoria

  1. Wohlgart Andersson

    11 april, 2018 at 09:04

    Jag har snöat in på det gamla och vill ha fontänen kvar. Som förnyelse kan jag tänka mig att återställa muren, gärna likadant åt stationen till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.