Kompletterande iakttagelser från jabbandets tidevarv

Marie Carlsson
Marie Carlsson

Jag hör till dom som tycker att uttrycket jabb är en träffande summering av hur vi har det numera, vi mänschor.  Jobb + vabb samtidigt, i en sorts ohelig blandning där man mejlar och snyter barn samtidigt och varken gör det ena eller andra särdeles bra – det är så det är. Jag vet inte när det hände, vilket naturligtvis är ganska symptomatiskt, men det har hänt. Alla slags tid har liksom flutit ihop med varandra. Man gör allting både alltid och aldrig.

Dom som har jobb där dom åtminstone delvis själva råder över sin tid råkar ut för en variant när man både jobbar och inte, alltså praktiserar flex + jobb. Om man med gott samvete kan pipa ut en timme tidigare för att gå till frissan men lika förbannat sitter där i schamponeringen och sms:ar kunder och kolleger, då flobbar man (flex + jobb).

En annan variant på temat  – mycket vanlig, lightdestruktiv och till yttermera visso anledningen till att min egen hosta för närvarande går på femte veckan – är att vara sjuk och jobba. När man sjobbar (låter lite som ”shoppar” med nästäppa men är inte alls lika roligt) kostar man möjligen på sig att gå hem lite tidigare nån dag eller att åtminstone inte jobba över, men strängt taget är man bara en snörvlande sanitär olägenhet som går på halvfart och duckar sjukskrivning. Regelmässiga sjobbare är såna som i smyg tror att världen går under lite utan dem, och det är ett allmänt patetiskt drag.

Att sebba är naturligtvis att jobba på semestern. En del av oss som sebbar tror att det är möjligt att jofta (jobba + softa) eller till och med slöbba (slöa + jobba). Så är naturligtvis inte fallet. Det är som med barnsnytningen ovan: ingetdera blir bra, alltsammans blir halvdant och naturligtvis är man ju en riktig pellejöns om man inte på allvar klarar av att ligga still i en hängmatta.

 

Ett sista bevis för tesen om tidarternas ihopflytande hade man aldrig trott på 1992: folk har numera inte tid att göra ingenting annat än att dricka kaffe när dom dricker kaffe. Sträckan mellan pendeltåget och Haga Norra ser mellan klockslagen 07 och 09 ut som nåt man skulle kunna tävla i på midsommar, som äggkapplöpning men med gigantiska behållare innehållande en kvarts kopp kaffe och motsvarande en sjuttis varm mjölk. Och när ägglöparna väl kommer fram till jobbet fortsätter dom att inte ta rast. Fikar och lunchar gör man vid skrivbordet samtidigt som man jobbar. Svenska kontorslandskap är fulla av folk som …? Fibbar och lubbar, ja. Du har förstått både den språkliga principen och tidsandan. Grattis och välkommen till 10-talet!

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.