Landsbygdspartiet har lösningen för vattenmiljön

INSÄNDARE/DEBATT. Landsbygdspartiet oberoende genom Pia-Maria Johansson, Anders Persson, Ulla-Carin Grafström och Anna Berggren ger sin syn på vattenmiljön i stort och utrivning av dammar i det lokala perspektivet. Läs det långa debattinlägget här.

Orimligt att vara ”bäst i klassen”

Samråd från de fem vattenmyndigheterna och länsstyrelserna rörande åtgärder av krav 2022-2027 för att komma åt renare vattenmiljöer där övergödning av fosforutsläpp är en bov. Man hänvisar till Agenda 2030.

Positiva förslag nationellt finns, förbud mot bottentrålning och behovsstyrd områdesspecifik begränsning av; gråsäl och skarv, i syfte att återuppbygga lokala kustfisksamhällen.

För jordbrukets del är det förödande kostnader i förhållande till vad som uppnås för en verksamhet med redan små marginaler. I en tid då regeringen dessutom sagt att vi ska öka vår självförsörjning. En uppenbar följd, för de som inte lägger ner, blir rationalisering på djurens bekostnad och betande mulars möjlighet till utevistelse. I flera länder kan vi se djur som aldrig kommer ut. Landsbygdspartiet oberoende menar att det inte är motiverat sätta krav och avgifter på våra bönder som får till följd att de lägger ner och att vi istället köper importerade vegetabilier eller kött från jordens alla hörn där man fullständigt struntar i Agenda 2030, eller riskerar skapa sämre villkor för våra djur i Sverige

Antas åtgärdsprogrammet innebär det stora kostnader för VA-systemen i kommunerna som drabbar invånarna i form av höga taxor. Uppsamlingsdammar i reningsverk innan vattnet renas är en stor bov i sammanhanget rörande fosforutsläpp, men ska kommunerna ha råd med det kan de inte lägga pengar på att ”åtgärda vattenhinder” som är en stor del i åtgärdsförslagen. Det vill säga riva ut dammar för att skapa fria vandringsvägar för öringen. Vi vet att Älvräddarna och Sportfiskarna är starka lobbyorganisationer i denna del.

Helt fria vandringsvägar för fisken är både olämpligt och onaturligt. I alla mindre orörda vattendrag dämmer bävern upp så att det alltid finns ställen där fisken kan överleva om det blir torrår. Både bäcköring och bäcknejonögon lever i de här vattensystemen utan att ha fri vandringsväg. Nuvarande dammar leder till små ekosystem som fyller en viktig funktion, där finns även våt reserver för en välmående skog. Rivs dammarna ut riskerar fårorna under torrår både att torka ut och dränera intilliggande marker med stora konsekvenser för närliggande skog med bla barkborreangrepp som vi kan se redan idag på flera områden i landet. Denna utrivning pågår runt om i vårt avlånga land. Åtgärderna kostar. För lilla Nora i Bergslagen återfinns beräknade kostnader för utrivning av dammar, fiskvägar och minimitappning på 173 MILJONER.

Den totala kostnaden för några av Örebro läns kommuner är hisnande (Nora ca 458 miljoner, Lindesberg 1,4 miljarder och Ljusnarsberg och Hällefors ca 500 resp 700 miljoner, Laxå drygt 500 miljoner och Askersund drygt 800 miljoner – alla kostnader ej beräknade!) Detta handlar knappast om Agenda 2030, det handlar om särintressen hos vissa lobbyorganisationer, som starkt påverkar våra myndigheter direkt eller indirekt utan att bry sig om övriga konsekvenser, organisationer utöver de som nämnts även Natur skyddsföreningen.

Små kraftverk är samhällsnyttiga, men då vattenmyndigheter arbetar efter gammalt regelsystem, och själva hittat på att mindre kraftverk inte anses nyttiga, gör det att politiska beslut, små ekosystem går i direkt konflikt med vattenmyndighetens nuvarande tolkningar.

Regeringen skriver i sin proposition 2017/18:234 att ramdirektivets undantag ska användas fullt ut. Det ställde riksdagen sig bakom 2018. Proportionalitetsprincipen Det sker i många länder i Europa, men inte i Sverige. Vattenmyndigheten, gör sin egen tolkning här i Sverige.

Hur kan vår landshövding ställa sig bakom detta åtgärdsprogram utan att vidtala kommuner och våra bönder på ett mer seriöst sett än som nu skett?

Vi i Landsbygdspartiet oberoende anser:

• Att det är orimligt att kommuner åläggs en massa kostnader, så att vi sedan inte kan öka vår självförsörjningsgrad utan drivs mot en kommunsammanslagning och urbanisering.
• Att det är orimligt att allt större pålagor läggs på våra lantbrukare som riskerar leda till industrialisering av vår djurproduktion alternativt global produktion.
• Att månghundraåriga kulturarv i form av mindre vattenkraftverk rivs och skapar små vattenfåror med urlakningar av mark och skog som följd samt inte sällan får direkt motsatt effekt.
• Att stora myndigheter mer eller mindre styrs av starka intresseorganisationer.

Slutligen är det orimligt att försöka vara ”bäst i klassen” genom att ”sila mygg och svälja kameler” vilket blir konsekvensen  

Det är dags för regeringen sätta ner foten och förtydliga hur 4 kap 10§ Vatten förordningen ska tolkas.

Landsbygdspartiet oberoende

Pia-Maria Johansson, Lpo Nora, 

Anders Persson Lpo Lindesberg

Ulla-Carin Grafström, Lpo Askersund, Anna Berggren  ordförande Lpo Örebro län