Mitt tak är en annans golv – och dom andra drar möbler

-Grannarna var vakna hela natten i natt, gäspade den oäkta hälften och blinkade rödögt. Jag antar att dom blev lite oroliga efter att Moraklockan gick i golvet.

Livet i flerfamiljshus erbjuder ljudupplevelser. Förvisso kan villalivet också vara påfrestande. På landet hade vi under en period en granne som inte tvekade att köra såväl gräsklippare som vinkelslip vare sig 22:00 eller 05:30. Men på det hela taget erbjuder lägenhetsboende fler nyanser. Genom åren har jag haft grannar av de mest skiftande slag: dom med den gnisslande sängen, dom som slogs och dom som såvitt jag kunde bedöma bedrev en lönnbowlinghall. Mina kamrater har också lämnat bidrag till anekdotfloran. En hade en granne som gjorde spiktavlor – jag skrattar fortfarande när jag tänker på det fast det är åratal sen jag hörde det (anekdoten, inte spiktavlorna, jag föreställer mig att man slutar skratta senast när dom är klara med ”Ölandsbron” och börjar hamra på ”Älg i motljus”).

I vårt nya hus är det främst dom ovanpå som bekymrar och förvirrar. Jag vet inte hur många dom är som bor där men jag gissar många, och det är inte bara det att deras golv är nån annans tak, för att vända på Ferlin, dom har också en totalt inverterad dygnsrytm. Dag- och tidig kvällstid råder tystnad. Framåt elva börjar man höra vad jag utifrån fot-dumpdumpdumpet och de stundtals förtrytsamma utbrotten tolkar som en treåring. Därefter vidtar ett någorlunda normalt familjeliv; dom tvättar och spelar teve och går högljutt på toaletten (ja – det är möjligt) och knallar omkring och pratar och skrattar och kastar ut pantflaskor på balkongen (nb inte från balkongen, men dom har uppenbarligen en stor skramlande lår som dom kastar prick i vilket är illa nog).  Vid fyratiden tystnar dom. Sen går det igång en väckarklocka i rummet ovanför mitt exakt 05:00. Jag har i vanliga fall en fantasi som är så livlig att det nästan är störande, men jag kan fortfarande inte få ihop hur dessa människors tillvaro egentligen ser ut.

Och så flyttar dom möbler. Det är det jag menar med ”någorlunda” normalt. Alla andra ljud är sådana ljud som familjer gör, och det blir störande främst för att de görs vid extraordinära tidpunkter då det är knäpptyst i övrigt. Men möblerna! Ovanför vårt kök drar dom regelbundet, och då menar jag flera gånger i timmen som värst, något som låter som tunga trämöbler över vad jag föreställer mig är ett linoleumgolv slitet till den punkt där man kan sätta potatis i fårorna. Det har pågått i ett och ett halvt år, och de som sålde lägenheten till oss berättade rakryggat om just detta fenomen redan när vi köpte. Tydligen har det inte under alla år gått att få ett slut på dragandet/skrapandet/gnisslandet. Den oäkta hälften har föreslagit att vi ska peta in ett par påsar möbeltass genom brevinkastet, men jag skulle ju hellre på något sätt bereda mig tillträde till lägenheten och se hur i håvete dom har möblerat – om dom till exempel har en gigantisk sekretär placerad mellan matbordet och kökssoffan eller mitt framför teven så kunde jag ju hjälpa dom att styra upp situationen så att dom slipper släpa den av och an hela jävrans tiden.