Jonas Cederulf

Nu börjar jag tröttna på alla kockar

Jonas Cederulf
Jonas Cederulf

De är överallt numera. Nakna, galna, söta, unga, gamla, arga, eller bara…. Per Morberg. Ni förstår att det är kockar jag pratar om. Nu börjar jag tröttna. Alla ska agera kockar. Detta alldeles oavsett om man egentligen är programledare för Antikrundan eller om man är en helmysig inredare med Österrikiskt ursprung. Mat ska lagas. Och lätt är det. Eller fruktansvärt skitjobbigt så att svetten droppar ner i pannorna. Lite extra naturligt salt, kanske. Jättegutt.

Per Morberg måste ändå betecknas som ett fenomen. Karln är alldeles uppenbart multibegåvad. Han har lyckats få tv att hänga på alla hans fritidsintressen. Jaga med Per. Fiska med Per. Laga mat med Per. Se Per bedöma andras matlagning. Köp Rederiet på DVD-box med Per som elake Viggo. Inte förrän jag använde mig av Wikipedia insåg jag att han faktiskt har viss erfarenhet av matlagning. Hade annars ett par fina punchlines, men de får jag spara på.

För mig finns bara en kock. Han jobbar i Frövi på den lokala stormarknaden.

Jag har problem att hämta min son på dagis. Eller snarare, min son har problem med att bli hämtad från dagis. Han vill inte hem, han vill fortsätta leken på dagis. Den gångna veckan har jag direkt eller indirekt vid flertalet tillfällen behövt fundera över vem som äger problemet. Blev dumförklarad vid ett tillfälle. Kom fram till att det inte var mitt problem, tala om nåt jag inte vet istället. För att mildra språket kan man likt Anatol Pikas prata om ”gemensamt bekymmer”-metoder. Jag väljer dock, som redaktör Källberg så sunt noterat, den filosofiska vägen. Wittgensteins hållning passar mig bra. Problem ska inte lösas, de ska upplösas.  Frågan är om sonen är med på tåget. Eller också inser vi gemensamt att det inte är ett problem.

Idag spelas AIF-cupen i Örebro, och vi är med och fightas. Vi har en riktigt tuff grupp,  men mina Frövianer har överraskat förr. Själv är jag för gammal för att bli så överraskad över något, men futsal innehåller precis alla slumpmoment och tillfälligheter från den ”äkta” fotbollen.

Mina V75-spikar har faktiskt suttit 6 gånger av de 7 senaste. Tyvärr har det inte givit mig en fetare plånbok. Imorgon vinner Max Bob V75-4. Nummer 2 har han. Ännu en österrikisk polare, Peter Untersteiner, tränar och kör den här finfina hästen.

Vi lär så länge vi lever och alla erfarenheter formar oss.

Från en dumskalle till ett antal andra (hur många ni nu är som orkar läsa) – gör någon glad idag. Var inte som alla andra. Var dig själv. Vi tjänar mest på det.

1 Comment

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.