Oj, vad tiden går

Min älskade dotter fyller snart 7 år. Oj, vad tiden går. För min del innebär det också att det är 7 år sedan jag lyckades bryta mitt skenben på tre ställen, samtidigt som vadbenet också gick av. Ett stort trauma i mitt liv, som fortfarande gör sig påmint då och då. Dottern var tretton dagar gammal, och jag åkte iväg på årets första grästräning med Frövi IK:s U-lag. Det skulle jag givetvis inte gjort. I min iver att visa en övning försvann bara vänsterbenet och det knakade som i en torr björkbit som precis slängts i vedpannan. Jag förstod direkt att det inte var bra. Dagarna på sjukhuset upplevde jag som ett frihetsberövande. Jag har ett stort behov av trygghet, tror jag, och detta var tufft. Jag väljer dock att minnas ett särskilt minne främst, jag ligger i en säng i en korridor och väntar på att få plats på en sal. In rullas en kille i en sån här säng med ställning, så att armar och ben står rakt upp mot taket. Han har också en stor nackkrage. Jag hinner tänka ”Puh, det finns ändå de som har det värre” innan vi börjar samtala, båda höga på morfin. Samtalet gick ungefär såhär:

Jonas –”Tja”.
Okänd kille med oerhörda(?) skador –”Hej du”. (Han försöker vrida huvudet för att se vem han talade med, men lyckades förstås inte).
Jonas –”Hur är det?”
Okänd kille –”Jorå”.
Jonas –”Vad har du gjort?”
Okänd kille –”MC-olycka.”
Jonas –”Aj fan”.
Okänd kille –”Du då?”
Jonas –”Brutit benet. Troligen på tre ställen…”
Okänd kille –”O fy faaan, jag lider med dig. Det kommer ta tid…”
Jonas –”Ja men du då?”
Okänd kille –”Ingen fara. Jag åker nog hem imorgon. Inget brutet, bara sista kollen nu.”

Jag grät hela natten.

Tobias Billström sade i en intervju idag att han var dåligt förberedd. På vad? Sin egen människosyn eller på att det blev reaktioner på det han sa?

Före detta försvarsministern blir konsult för att kränga vapen till utlandet. Är tidningen ”En ding ding värld” informerad?

I skrivande stund är kvalmatchen mot Irland inte spelad. Jag har en olustig känsla i kroppen och tror att vi får svårt ikväll. Hoppas jag har fel.

V75 då? Går på Jägersro i Malmö. Lutfi Kolgjini är kung där. Som alltid när det gäller V75 på hemmaplan har han laddat. Antingen vinner han 3-4 avdelningar eller kör galopp med samtliga. Har under veckan pratat lite med Niclas Robertsson (Kalmartränare) som är oerhört uppåt på nr 10 Orgoglio Lavec i fjärde avdelningen. Den spikar vi!