HÄLLEFORS. Det var en rörd Olan Karlsson som uppvaktades och fick tröjan upphissad i taket på Mer El Arena/Hällevi på fredagskvällen. Och halva Hällefors var på plats för att hylla Olan.
-Det här är stort, säger Olan. Titta vad folk som har kommit hit för min skull.
Hälleforsarna gick man ur huse på fredagskvällen för att ta sig till Mer El Arena och tröjhissandet av Olan Karlssons gamla #10. Hällefors IK bjöd på entrén och i gengäld gjorde man matchen till en så kallad 1-kronasmatch, där företag och privatpersoner betalade 1 krona per åskådare i Mer El Arena. En bra slant för Hällefors IK då det kom ungefär 600 personer till hyllningen och division 3-matchen mellan Hällefors IK och HC Örebro.
Temperamentsfulle Olan slutade spela ishockey säsongen 92/93, men har aldrig släppt sporten. Han har fungerat som tränare, coach och lagledare för A-herrarna och han var med när damlaget såg dagens ljus.
-Roligast genom de här åren var kanske när jag började med tjejerna, säger Olan. Att försöka lära ut grunderna och ge dom en grund att stå på.
Olan duckar lite för påståendet om temperamentet, men på gott och ont har det varit en röd tråd genom åren från spelare till ledare. Olan har alltid sagt vad han tycker och ibland har det inneburit en utskällning av någon domare, men lika ofta en hyllning till något som varit bra.
-Det var värst när jag gick från att vara spelare till tränare, säger Olan. Jag kände mig som en spelare fastän jag stod i civila kläder i båset. Men jag har lugnat ner mig med åren, även om jag funderar över varför det inte är någon gammal domare här ikväll.
Olans mobil plingar oavbrutet med hyllnings-sms och så har det varit de senaste dagarna.
-Ja, det här är helt fantastiskt, säger han. Jag träffade precis två gamla lagkamrater från säsongen 69/70 när Grythyttans IF slogs ihop med Hällefors IK. En av dom har jag inte träffat på väldigt många år, då han bor i Stockholm.
Olans tröja är den första tröja som blir upphissad i Hällevis tak, och en mer lojal HIK:are är nog svårt att hitta.
-Jag hade anbud som 18-19-åring, berättar Olan. Både från Bofors och från Tingsryd, som hade Des Moroney i laget. Men det blev HIK karriären ut och som spelare och sedermera även som ledare i lika många år.
-Nu för tiden skulle de sagt att det lika gärna hade kunna blivit fotboll, säger Olan. Jag blev aldrig med i TV-pucken, men jag var med i distriktslaget i fotboll. Som tur var behövde man inte välja på min tid. Ledarna tyckte det var perfekt att jag var fulltränad året runt.
Vad har du att säga till alla som hyllar dig ikväll?
-Jag blir oerhört rörd. Ärligt talat har jag svårt att ta in det här, allt folk, all uppståndelse. Men jag känner mig väldigt hedrad. Tack.
