Marie Carlsson

Taxvin och Fiskefjaes

Marie Carlsson
Marie Carlsson
Jag samlar på mycket konstigt. Det har nyligen gått upp för mig att jag även samlar på bilder av flaskor. Andra delar bilder av sina fräscha bruncher på Facebook och Instagram – när jag gör brunch blir det fett och knaperstekt, jag fattar inte hur folk lyckas – men när jag delar bilder så blir det lätt buteljer. Det är inte alldeles enkelt att förmedla ett fotoalbum, digitalt eller inte, i skrift men jag ska försöka även om det blir lite Radiobaletten över det hela.
 
Min senaste flaskbild föreställer en vinpava som jag fick av en snäll kollega. Den heter Longue-Dog, en synnerligen tröttsam ordvits som ändå motiverar förekomsten av en tax på etiketten (taxen fortsätter runt hela flaskan, även på etiketten på baksidan). Kåsörhunden Anton grymtar godkännande åt den.
 
Den näst senast fotograferade flaskan pryds av en halvtaskig teckning av en gammal fiskargubbe och innehåller ”Fiskefjaes – med den rigtige friske smag”. Det var inget riktigt med den smaken, kan jag meddela; den smakade som Turkisk peppar när man har borstat tänderna i Smirnoff och skulle enligt instruktionen intagas när man har varit på fiskafänge. Jag serverades denna dryck när jag hade varit med och vittjat en mörtstuga innehållande en självdöd mört, och det var på det hela taget ganska passande.
 
Innan dess hittade jag en flaska rom producerad av Ron Jeremy – ”Ron de Jeremy” – i en taxfreebutik. Frågor på det? Googla. På den flaskan fanns en bild av själva producenten (en ansikts-).
 
En annan nyligt plåtad pava var en Chateau Mouton Rothschild från 1945 som fanns att köpa på flygplatsen i Oslo. Det var inget särskilt med den mer än att prislappen sade ”265 000 NOK”.
 
Flaskan innan dess var en Glengoyne som jag fick av en snäll medmänniska. Den var inte direkt rolig men god.
 
Reklambilder för drycker/dryckenskap förekommer också. En fin som jag har föreställer ett medelålders par som omfamnar varandra, samtidigt muntert skålande i vitvin, under devisen ”The reason is Riesling”. På svenska hade det blivit ”Hade det inte varit för spriten hade vi inte stått här och hånglat.”
 
Den allra senaste flaskan i samlingen är en reklam för en dryck som inte innehåller nån alkohol alls, faktiskt inte såvitt jag begriper mer än vatten och aloe vera (alltså pressad kaktus). Bredvid kan man läsa texten ”Utan konstgjorda tillsatser. Utmärkt som mellanmål.” Jag tycker att ”utmärkt” kanske är att ta i.
 
Ovanstående 2374 tecken har gjort mig märkvärdigt törstig. Jag avslutar likt Lindeman med ett hjärtligt hurra och säger på återseende nästa vecka.
 
PS: Följ mig gärna på Twitter (@MarieKMCarlsson) — där kan man understundom få se flaskor och sånt!
 
MARIE CARLSSON

 

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.