BLOGG. Alfabetsbloggaren Madde ”Maiden” Haraldsson har kommit fram till bokstaven V i sin vandring genom alfabetet. Och den här veckan har hon ett allvarligt budskap kring ordet – Verkligheten.
I nästa liv ska jag fan kunna trolla
– enda kravet jag har!
Ibland känner man en önskan om att kunna få vara en trollgumma – med en sådant där spö som man bara kan svepa upp o ner och till höger och vänster…
Säga ”Hokus Pokus” följd av den ramsa man skulle behöva och vilja använda. För stunden.
Så man kunde trolla bort allt det onda och ledsamma, tråkiga och orättvisa som finns i världen.
Jag lever med tron att ur allt ont kommer något gott.
Vilket är skitlöjligt då man inte kan säga så om varenda ond sak som sker.
Den här veckan har präglat mig och mina tankar går till en familj som mist sin dotter.
Den här veckan har varit turbulent på andra vis också.
Men INGET någonsin kan vara hemskare än när man mister någon nära.
Verkligheten
Allt runtom är inte enbart en dans på rosor – för någon. Man kan måla upp vilken bild som helst utåt och säga till folk att allt är ok. Allt är bra.
Hur ofta får man höra svar som nedanstående, när man ställer frågan: Hur är det med dig då?
”Jo tack, det är skit, mår verkligen inge bra alls och känner en ovisshet inför framtiden. Rädslan för att något ska hända mina barn, familjen, att bli av med jobbet…”
I princip ALDRIG.
Jag har några vänner som verkligen säger att NU är det skit – när det är det – men i det stora hela är svaret från många:
”Jo tack! Det är kanonbra och det kunde inte vara bättre!! Livet leker och allt är på topp”
Jag har då aldrig förstått mig på detta med att inte kunna eller våga säga att det liknar skit.
För det gör det ibland.
För alla. Någon gång.
Jag har då aldrig förstått mig på varför man inte ber om hjälp om och när det behövs.
Jag har då aldrig förstått mig på varför det är så tabu med att ”få må dåligt”.
Är det någon jäkla skämsfaktor eller är man mindre värd för att man mår dåligt? Och säger det?
Tror mycket handlar om okunskap, en del tror att ”må dåligt” smittar eller något.
Ingen idé att störa eller fråga för mycket om en människa mår dåligt?
Man har rätten att få må skit mellan varven – tycka att livet verkar vara något jäkla test för att se om man överlever eller inte.
Klarar man det?
Vad kommer hända?
Sen kan man väl kanske se skillnad på när det går till överdrift, vissa kan ju spela lite ”tyck-synd-om-mig-för-tamejfan-allt” konstant. Och be om saker som inte direkt står i anknytning till att man mår dåligt…
Livet håller på att gå helt sönder och samman vid en förkylning eller en sticka i fingret.
Att man inte får som man vill.
Man kunde inte köpa den där 2000 kronors-väskan denna månad och hjärtat brast!
Nej, det är en viss skillnad på saker och ting.
Verkligheten för en del är ren överlevnad medan för andra så är det ”en-dålig-dag” enbart.
Veckan kanske inte gick precis som den skulle och man fick inte sin önskan igenom.
Och så är det.
Alla är olika och så kommer det alltid vara.
Vad jag däremot aldrig kommer förstå är hur man tar sig igenom ett barns bortgång. Och kan trösta på bästa vis.
För där finns ingen tröst.
Det är så jäkla illa så man får ta en dag i taget, resten av sitt liv.
Man kommer aldrig över det – man blir tvungen att lära sig leva med det.
Jag vet att man gör det. Överlever.
IDAG vet jag det.
Men det spelade ingen roll vad folk sa till mig under flera år efter att jag miste min son.
DÅ hade jag svårt att överleva.
Detta gäller oavsett vems bortgång det än är, det känns bara så orättvist att barn, unga och medelålders människor rycks ifrån livet för tidigt.
I ofrivilliga sjukdomar och tragiska olyckor.
Så därför så kan jag bara känna en stor sorg och förtvivlan – orden försvinner när jag tänker på vad denna familj nu går igenom.
Finns inga ord som kan trösta – men mina varmaste innerligaste tankar med ljus, kärlek och värme sänder jag dem. <3
Resten av gnällspikarna som ENBART ”har EN dålig dag eller inte fick sina lilla önskning igenom” – idag heller – kan tänka:
Jag lever åtminstone och KAN försöka igen! Bättre dagar kommer!
// Maiden – Me Myself and I
