BLOGG. Peter Wiker hoppade över halvmaran, men körde en trailpass på egen hand istället. Fokus är inställt på en riktig holmgång i Wedevågloppet om två veckor, men än återstår mycket. Läs om Peters strapatsrika trail här.

Från W.O. till Trail

Det blev ingen halvmara för mig. Hade ingen lust. Körde 15 km i 4-fart med Tommy i stället. Håkan persade, trots en mindre bra känsla, med 1,22 nånting. Haben lufsade 10:an strax över 35.

Idag skulle det bli traillöpning på leden. Efter snabbdistansen på onsdagen gled fokus över mot trailpasset. Lite intervaller och ett dubbelpass under torsdag och fredag, och massor av kolhydrater. Stinn som en julgris packade jag så utrustningen och gled ner till Hurtigtorpet på lördagsmorgonen för att tillsammans med alla likasinnade traila lite. Jag blev alltså ensam. Jag hade kanske missförstått? Eller hade de lurat mig? Det kanske var så att alla som står ut med mig i 4-5 timmar faktiskt var där?

Så vad ska man göra? Ställa in? Halvfuska? Sitta och gnälla sen och tycka synd om sig själv? Maken till I-landsproblem får man leta efter. Det är väl bara till att löpa.

Några incidenter under trail får man räkna med. Ett stopp för klapp av husses lösspringande guldklimpar. Ett stopp för bil vid överfart av Rv63 kompenserades av att Friluftsfrämjandet äntligen kapat upp tallen över leden vid Simons gamla gruvor i Käxtjärn. Ett kortare stopp för träningsråd till en mötande löpare (tro det eller ej) ingår i tiden. Ett par vantar kvarglömda/tappade ungefär 400 meter efter Put-and-Takevattnet i Sävenfors. Dom var ändå slut, liksom troligen mina vintersäsonger. En älg tog följe vid Svanfallet. Han skulle åt samma håll, så han påverkade minimalt. Det var snö kvar på vissa sträckor, främst runt Rötjärnarna. Skare suger. Det var enda gången jag skrek rakt ut. Det kan annars vara bra att låta ofta, så man inte överraskar någon björn igen. Kul att se att min gamla chef i Sävsjögårdarna målar kåken förresten. En enda vurpa.

Det glädjer mig att ungarna inte ställer några kritiska varför-frågor när dom tvingas till Silvergruvan för att hälla saft i pappas ryggsäck. Det vittnar om gott gry.

Vid jämförelsen med förra året, som var första säsongen med riktigt långa pass, kan jag konstatera att det gick förvånansvärt lätt. Får väl vänta med slutgiltig bedömning till imorgon.

Tror jag skippar långpasset med klubben då. Fast tyvärr visade sig Charles Bukowskis noveller vara överskattade, så nu har jag inget att läsa heller.

Två veckor till Wedevågloppet. Dags att anmäla sig. Det ska bli riktigt kul. Egentligen ska Kumla avverkas till helgen, men vi får se. Sparar mig kanske för en riktig holmgång i Wedevåg. Särskilt om firandet i Lindesberg spårar ur kommer krafterna att behövas.