BLOGG. Bloggaren Wohlgart Andersson måste åka ut ur Thailand varannan månad för att få en ny inresestämpel i passet. Närmast till hands är Laos, som ligger 19 mil bort. Blev det buss eller motorbike? Läs svaret här.

Allting är farligt!

Det verkar vara torsdagar som är den mest händelserika dagen för mig i veckan. Därför beslöt jag mig för att åka en dagstur till Laos på onsdagen, för att göra veckan lite mer händelserik. Jag behövde stämpla om passet före söndag. Torsdag är jag upptagen av poker, fredag och lördag är det travet, så jag fick på det viset förlora några dagar.

Jag spred ut ett rykte till fem personer här inom familjen i tisdags, att jag tänkte åka motorbike de 186 kilometrarna till Laos. Eftersom det var lögn, så sa jag inget till mina svenska vänner. Jag ville bara göra en marknadsundersökning på hur lång tid det skulle ta, innan ryktet kommit till Norge. Det tog längre tid än jag trodde, 2 timmar och 11 minuter. Men det är klart, det är ju ändå på andra sidan jordklotet, och dåliga telefonledningar från Thailand.

Då ringde sambon och talade om att det är farligt för mig som falang att åka så långt med motorbike. Jag höll färgen, och avslöjade inte för henne heller att det hela var en bluff. ”Allting är farligt”, svarade jag, har man otur kan man bryta fingret bara man petar sig i näsan! Och som jag läste häromdagen, det hade kommit upp en orm ur avloppssystemet till toaletten. Där kan man snacka om ett nyp i stjärten, ett obehagligt sådant också, speciellt om man sitter och skiter.

Sambon hävdade att polisen kan stoppa mig, de ser att motorbiken är registrerad på henne i Roi-Et, de tror att du stulit den, vad gör du då? Hon berättade några fler faror, som att jag kunde åka omkull, det kan komma något fyllo som kör mot rött, jag kan bli trött av blodsockret, m.m. m.m. ”Jag löser problemet när det uppstår” svarade jag. Något lite spänning måste jag väl få ha. Största faran är att få thaiare pratar engelska här, det är inte alltid det funkar med teckenspråk och charader.

I min ungdom åkte jag moppe från Gusselby till Fjugesta. När jag kom fram gick jag som en cowboy in till huset. De frågade om jag skitit på mig. Då är det ändå bara 75 km. Att med den erfarenheten sätta sig och åka 186 km 48 år senare var egentligen helt uteslutet.

Det var alltså buss som gällde. Jag steg upp i ottan för att hinna duscha och äta en frukost. Hade visserligen ätit en frukost innan jag lagt mig, men jag vaknade av att jag kände en tomhet utan dess like. Och det var tur det, fick ingen mat förrän jag kom till Roi-Et igen vid 16-tiden.

Det kostade 147 baht för de 186 kilometrarna. Jag undrar just vad Länstrafiken har för kilometerpris? En otroligt bekväm buss, man kunde fälla ner sätet så det blev nästan som en säng.

I Laos kan man köpa whisky för 30-35 bath flaskan. Man får bara ha med en flaska. Det är så spännande att smuggla, så jag tog med två flaskor till. Skulle jag då torska kunde jag ge tullen ena flaskan, och behålla de andra själv, om det var en sjysst tullare. Jag har blivit en ganska erfaren smugglare med åren. Jag går med mitt pokerfejs och ler vänligt mot tullaren. Jag har några andra knep att ta till om jag behöver smuggla mera. Bäst är att resa i sällskap med nykterister, men de är inte så lätta att hitta här.

När jag åkte hem åkte jag med ett annat bussbolag. Pinkbus. Det var billigare ändå 113 bath, men då var sätena också annorlunda, något lite behagligare än att sitta på en sten. Inte så mycket folk som det brukar vara jämt, det var ungefär som morgonturen till Finnåker. Hade skrivit Gusselby först, när jag sedan tittade om det gick någon tur dit numera, så fick jag se att det går 5 turer om dagen! Strålande Länstrafiken, eller kan det möjligen vara ett flyktingboende som påverkat?

Nu har jag passet avklarat för den här gången. Nu måste jag åka ur landet senast den 26 januari nästa gång. Det har jag tänkt göra när jag åker på semester till Gyllene Triangeln. Platsen där Thailand, Laos och Burma möts. Men det är ju så långt upp i norr att där får man nog ha långärmad skjorta på sig för att inte frysa.