Wohlgart om resan till Thailand

i BLOGG

BLOGG. I dagens blogginlägg får vi följa Wohlgart Anderssons väg genom incheckning och säkerhetskontroll på Arlanda och beslutet att resa första klass till Thailand. Läs Wohlgarts blogg här.

Kavajen laddad med hackkorv, rökt korv och ost

Lite strul innan jag kom iväg, då chauffören som skulle skjutsa mig hamnade på lasarettet. Det ordnade sig ganska fort, det blev dottern, måg och barnbarn som ordnade det. På vägen till Arlanda planerade jag den övervikt jag hade som var 9 kilo. Jag hade datorn låg i handbagaget som man bör.

När jag checkade in tog jag ur den och hade den som en egen väska. Innan jag checkade in de två stora väskorna, vägde jag av artighet den lilla väskan, som man ju faktiskt inte alls behöver göra! Den vägde då 5 kilo utan dator, vilket jag var noga med att expeditören skulle se. Jag varskodde henne sedan att jag tyckte det var bra, eftersom jag befarade att de stora väskorna vägde mer.

Jag tog sedan den lättaste först, den vägde 22 kg. Ok, Jag släpper igenom den sa expeditören. Tack, sa jag smörigt artigt, varpå jag placerade den andra väskan på vågen, den vägde 25 kg. Det blir för tyvärr mycket sa den trevliga expeditören. Jag förstår det, sa jag, men handbagaget vägde ju bara 5 kg, så det blir ju samma sak, då slipper jag packa om. OK, sa hon, varpå jag tog en lättnadens suck. Nu kunde jag lägga tillbaka kavajen med hackkorv, rökt korv och en Boxholms kryddost som jag hade placerat i dess fickor.

Nu var det bara säkerhetskontrollen kvar, men det gick alldeles utmärkt den här gången! Det var värre förra gången då hade jag tre hackkorvsringar och två rökta korvar hängande på ryggen innanför kavajen. Då slet de mig åt bryskt sidan, de trodde jag hade bomber på mig! Det hade jag inte en tanke på att de kunde reagera så!

Jag brukar alltid åka i lägsta klassen. I år fick jag nästan 2000 kr i oväntade pengar lagom till jag skulle åka. Fick ett erbjudande från Norweigan att lämna ett bud på att åka i första klass. Jag provade med 1785 kr som var lägsta bud. Det accepterades inte. Jag höjde budet till 1910 kr, det accepterades inte heller. Provar en gång till, och höjer till 2015 kr, vilket accepterades.

Det var faktiskt prisvärt. Detta kostade ju cirka 200 kr i timmen, och efter två timmar i flygplanet tyckte jag att det var värt det.  Det var väldigt gott om benutrymme och man kunde fälla sätet nästan som en tandläkarstol. Vi förstaklassens resenärer får besöka loungen om vi vill, vi går ju också först på planet naturligtvis. Det började med att man fick en drink vilket uppskattades. Jag kände mig väldigt hungrig och började titta om jag kunde köpa något att äta. Just då kommer flygvärdinnan och erbjuder mig något att dricka.

Nu ska jag göra som TV4 gör när jag ska se travet. De startar i kanal 12, efter lopp 5 får man gå över till kanal 4. Visst är det retligt?

Fortsättning följer på www.lindebloggen.com

4 Comments

  1. Ja tandläkaren är väldigt dyr. För en knapp timmes behandling fick jag betala 1367:-. Det måste väl räcka och bli över på dom tre personer som var inblandade, tandläkaren, sköterskan och receptionisten. I dag hämtade jag ut bilen från verkstaden efter stor service och det kostade bara 5347:-. För det beloppet fick jag ny olja, ett par nya filter, en gubbe som kollade av bilen så där i största allmänhet samt en provkörning. Nu höll jag på att glömma det kanske viktigaste; en uppdatering av bilens programvara.
    Servicen är förutbestämd i bilens servicebok.
    När får vi en servicebok för människor?

  2. Wohlgart prioriterar i livspusslet. Vill hellre ha fängelse än betala de fortkörningsböter han ådragit sig. Gå till tandläkaren är också på tok för dyrt menar han. Fattigpensionären Wolhgart lägger hellre sina slantar på potensmedel o förstaklassflyg till Thailand i ett halvår.
    Du gör som du vill, Wolhgart
    Sträva på.

  3. Uha mej !

    Flyga med delikatesser, kan vara livsfarligt.

    Surströmming, till exempel, är ju en tryckkänslig produkt och kan bli betraktad som terroristmaterial.

    Goda ostar från Grekland, måste man hålla stenkoll på, så dom inte kommer på avvägar.
    Lite resgods, försvann på flyget och återfanns på en liten järnvägsstation i Hallsberg.

    Efter tre veckors lagring i värmen ringde personalen och
    menade att om vi inte hämtade eländet, så skulle det bli frågan om sanering

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.