Marie är världens mest effektiva kassaköare

BLOGG. Marie kallar sig världens mest effektiva kassaköare. Allt är förberett som att till exempel att lägga streckkoden åt rätt håll för att underlätta för hen i kassan. Men är Marie så tålmodig och duktig som världsmästartiteln anger?

Rörande mina känslor för bakomsuckarna

Man har utan tvekan lyten och egenheter. En av mina är att jag tar handlande, alltså shoppande, på allvar. Det är delvis ett farsarv, men jag har absolut finslipat det på egen hand. Min pappa är för det första rolig att gå i affärer med: han kan handla, med vilket jag menar att han kan gå och ströva i fyrtiofem minuter på till exempel Billige Niklas i Hällefors bara för att det är roligt och intressant och alltidhittarmannågot (och medan han och jag gör detta sitter min k. moder och den oäkta hälften sedan fyrtioenochenhalv minut ute i bilen och fnottrar och går upp i atomer, om de mot förmodan är med och inte har anfört skäl med klen trovärdighet för att få stanna hemma).

För det andra är han prickfri med streckkoder. Han laddar ett kassaband som en kung, så att prylarna bara sveper förbi hen i kassan med koderna rättvända och ett aggressivt ”pipipipipipipipip” som en kulsprutepistol. Genom åren har jag hört kassapersonal lovprisa honom så många gånger att allt annat än att bli en kassafascist själv är uteslutet. Inte mer beröm än man får i livet vill man ju gärna inhösta det på de ställen där det är möjligt och faktiskt till och med enkelt. Och grundpoängen är trots allt att man försöker glesa ut kassafolkets sjukgymnastbesök och skjuta upp deras arbetsskador längst möjligt.

Jag är alltså svinnoga med att lägga streckkoderna rätt när jag är och handlar. Kassapersonal är som sagt i regel väldigt glad över det. Ens medshoppare är det, detta kan jag intyga, inte alltid. Det är gaaaanska vanligt att folk bakom faktiskt blir vad expertisen kallar skitstressade. Man märker det bäst i rusning (förstås).

Gissningsvis beror det på – jag har grunnat på detta – att man inte vräker upp grejerna utan har kvar sin korg på hyllan GALET LÄNGE medan man plockar ur, sålunda hindrande den bakomvarande från att helt hetsigt kunna smälla upp sin egen korg. Dom som är lagda åt det hållet trampar otåligt på ens hälsenor och suckar och pustar som Leif GW vid åsynen av Göran Lambertz och gör allt för att markera att dom tycker att man är en jävulusisk sengångare. Dom vill inget hellre än att det ska vara deras tur nunuNU så att dom får häva ur sin korgs innehåll på bandet i ett sammelsurium högre än Sulitelma.

Som sagt, man har lyten och egenheter. Om man leker med tanken att du som läser detta aldrig har läst en text av mig förut och överhuvudtaget inte känner mig så kan det hända att du nyligen var färdig med att skapa dig en bild av en skribent som är redig, dubbelduktig och lite sådär självtillräckligt mallig. Det sistnämnda kan det ligga ett korn av sanning i, men när det handlar om resten ska jag meddela att själva slutklämmen av denna redogörelse är att jag blir så förbannad på dom här bakomsuckarna att det sannolika är att jag rätt vad det är inte kommer att kunna behärska mig (en gång blev jag så arg på våran spis att jag slog en kopparskodd kastrull rätt i glashällen på den, och då hade den inte suckat åt mig en enda gång).

Alltså: jag är världens mest effektiva kassaköare. ”Pipipipipipipipip” och sen betalar jag med kort, som jag sätter in i så god tid att jag bara behöver trycka ”Godkänn belopp” med ett sista triumfaliskt ”pip” och sen är jag ur vägen. Bakomsuckarnas varor tar undantagslöst längre tid än mina eftersom det tar en sakrans tid att vända rätt Sulitelma. Det finns till yttermera visso bakomsuckare Som Betalar Kontant. Det finns bakomsuckare som betalar kontant och inte tar upp plånjävlaboken förrän de står öga mot öga med kassapersonen och har funderat en stund över det. Jag håller det inte för otroligt att jag en vacker dag, eller mer sannolikt en lite gråaktig dag när jag har ont i huvet och inte har ätit, kommer att hårdhänt prova hur en sån där kundpinne passar i gapet på en bakomsuckare. Jag håller inte för otroligt att det kommer att kännas märkvärdigt underbart.

MARIE CARLSSON