Man tycker ju om att inbilla sig att man är en fin och tolerant människa, men det är man ju naturligtvis inte alls. Det finns massor av saker som jag retar mig på hos mig själv och andra, framförallt hos andra. Emellanåt får jag för mig att jag har identifierat Det Allra Mest Irriterande Draget Hos Mänskligheten (kat. Vardagstrivialiteter), och nu är jag där igen: det värsta jag vet är när folk inte kan stå för sina egna val utan att hoppa på – jag sa sånär ”sk#ta på” men det verkade så plebejiskt – andras.
Man ramlar på det flera gånger om dagen om man bara tänker på det, och det handlar om allt från religion och civilstånd till bilmärken och whiskysorter. Situationen kan illustreras av en scen ur verkligheten för nån vecka sen när Lilla E och jag var på köpcentrumet och fredagshandlade. Om allt går väl såna gånger får hon sätta sprätt på en tia – antingen tar hon ut en minimal trasdocka ur en sån där vridaruntaautomat eller också åker hon i Gula bilen, en sån där mikrokaruselllgrej som hoppar och gungar en stund men som folk i treårsåldern diggar. Det är en stor grej för henne.
Senast vi åkte i Gula bilen var det en annan liten pojke som också ville åka. Det ville inte hans mamma att han skulle. Verkligen inte. ”Men asså with all due respect alltså”, sa hon – sannerligen säger jag er, exakt så föll hennes ord – ”det där är ju bara SKIT! HELT värdelöst, det är ju inte ens kul!” Lilla E tittade slokörat och lite sökande på mig över ratten. ”Men du tycker ju att det är kul, gumman”, sa jag (och då blev hon glad igen; tack alla goda makter för att det kan vara så lätt ibland). ”Och det är ju bra för oss dåliga människor att kön blir lite kortare”, sa jag till mamman (kanske inte en av mina snärtigare repliker, men hon blev i alla fall inte gladare). Tänk så fånigt lätt det hade varit att svara lillkillen, till exempel med ett enkelt men oomkullrunkeligt ”nej, gubben”, utan att behöva dissa oss.
Ett annat exempel, med extra skruv, är Facebookdiskussionen som har rasat i delar av vänkretsen på sistone. Jag menar att dom som är på Facebook och kollar, utan att någonsin synas eller kommentera, och sen lite von oben antyder att vi som är aktiva där är töntar, dom är ungefär som en katt som jag läste om en gång som var allergisk mot katter. Det är som att förakta folk som hänger på den lokala sunkrestaurangen är losers och samtidigt sitta en timme i veckan och kolla på dom på övervakningsfilmerna fast man inte måste.
Kanon. Jag har själv funderat mycket på alla dessa oskrivna regler som finns i vårt samhälle och som talar om ex. när vi är duktiga, kulturella osv.