Bannlys stjärngossarna och ställ in hela julen

Inledande fotnot (pikant, va?): Kanalskolan tog tillbaka pepparkaksembargot den 9 december, men faktum kvarstår — dom hade det några dagar.
När lokala nyheter sprids blixtsnabbt över landet är det sällan bra grejer utan oftast sånt som har en touch av idiotiskt och pinsamt. Laxå är, om än en på många sätt trevlig kommun, i dagarna mest känd för att vara orten som — lyssna noga nu om ni inte ha hört det, för detta är intressant — har bannlyst pepparkakorna från luciatåget på Kanalskolan. Inga utklädda pepparkaksgubbar, inget ”Vi komma, vi komma” och vidare inte, vilket måste anses vara helt logiskt, några pepparkakor att äta.

En rätteligen ilsken mamma till en liten besviken pepparkaksgubbe in spe hörde av sig till skolan och fick veta att pepparkaksembargot hade sin orsak i att ”någon kunde ta illa upp”. Sen talar det mesta för att eftertankens kranka blekhet ändå slog klorna i lärare och skolledning, för sen började de sväva på målet och dilla om ”allergier” som förklaring till åtminstone utskänkningsförbudet, och därefter blev de oanträffbara.

Man vill ju gärna börja med att konstatera det självklara, nämligen att kopplingen mellan pepparkakor som är bruna och människor som är bruna inte är glasklar. Det är en sak att rensa ut rasistiskt vrakgods och gamla sterotyper och en annan att krysta fram kopplingar som inte är rimliga. Dessutom är det ju också något spännande i beslutet att man i inkluderande syfte ska _lyfta ut_ just dom bruna. Men sen har jag en personlig åsikt i sammanhanget: jag har alltid tyckt att det är stjärngossarna som ska bort. Det är gott och väl med stjärngossar i lågstadieåldern, men en tonårig eller Gud förbjude vuxen stjärngosse är en beklaglig styggelse. Det är något med kombinationen av sned och knögglig dumstrut, planlös slak pappstjärna på pinne och vanligen för kort nattskjorta som är ovärdigt och förskräckligt. Jag minns med en rysning en visserligen skönsjungande men likväl horribel stjärngosse i fyrtiofemårsåldern som hade en nattskjorta som slutade mitt på vaden i kombination med ett par uttrampade ullsockor i ugglespybollskulör och våldsamt håriga ben. Sättet att få detta att aldrig, aldrig upprepas är att helt sonika förbjuda hela företeelsen stjärngosse en gång för alla och för samtliga åldersgrupper.

Ska man däremot ta bort luciatågspersonnager enligt Laxåprincipen blir det ganska tomt.  De röda tomtarna besudlas av det faktum att Amerikas utsprungsbefolkning i en mindre upplyst tid benämndes ”rödskinn”. Kvar blir då lucia, tärnor och nyss avhandlade stjärngossar, och vi är ändå fortfarande över 90 % svenska röstberättigade och skattebetalare som känner en kraftfull tveksamhet över att arrangera veritabla hyllningssceremonier till vitheten, i synnerhet i den kommunala grundskolan. Vi får börja om och bygga ett nytt luciatåg med lussekatter och — nej. Tänkte inte på det … vet ni, vi ställer in julen. Det blir enklast.

”Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd jävul känner sig träffad”, konstaterade Fritiof Nilsson Piraten. Det intressanta med nutiden är hur säkerhetsnålar och knappnålar i stadiet mitt emellan blåögd hjälpsamhet och förvirring skyndar till från alla håll.