PÅSK. Biskopen i Västmanland, Mikael Mogren, har skrivit en påskhälsning som han menar gäller både Jesus och Hällefors. Läs biskopens påskhälsning här.
Glad Påsk! Det gäller både Jesus och Hällefors
När jag var liten åkte vi ibland till Hällefors, för där bodde släktingar. Det var alltid spännande. Jag minns hur de vuxna talade om att det är så trivsamt i Hällefors. ”Här kan en lita på folk, de gör sig inte till. De är som de är i Hällefors,” sa min faster. Det där förstod jag kanske inte då, men det är något jag uppskattar idag: Människor som vågar säga det de verkligen vet, och som finns kvar även när en själv inte är på topp. I sådant sällskap sjunker axlarna.
Nu när påsken närmar sig är det läge att berätta om Jesus. Han verkar ha varit den fullständigt genuina människan. Hos honom fanns ingen förställning och han kunde verkligen möta sin medmänniska där den befann sig. Dagarna före påsk genomgår Jesus något som liknar en avklädning. Sista veckan före påsk, ”stilla veckan”, följer vi en människa som blir fråntagen allt. För vissa av oss kanske det är bekant: Den som har följt en person under den sista tiden i livet, kan känna igen en del av det som Jesus gick igenom. På söndagen före påsk är det palmsöndag eftersom människorna i Jerusalem bröt kvistar för att vinka när Jesus red in i Jerusalem. Folket hyllade honom men själv var han inte glad. Jesus visste vad som låg framför honom. Skärtorsdagen heter så eftersom skära betyder att göra rent. På nusvenska skulle vi säga tvätt-torsdag för det var då Jesus tvättade fötterna på sina vänner och tog avsked av dem. Han visade genom att huka sig ner och ta hand om deras fötter att vi ska tjäna varandra. Jesus menade att den som vill vara något i denna världen, ska tjäna sin medmänniska.
På skärtorsdagen delade lärjungarna den judiska påskmåltiden och Jesus gav maten en ny tolkning: Han sa att detta skulle vara hans kropp och blod och att måltiden skulle firas till hans åminnelse. Därmed instiftade han nattvarden. Därefter följde i högt tempo svek från hans närmaste och utlämnande till den romerska ockupationsmakten som dömde honom till döden. Vid tretiden på fredagens eftermiddag dog han. Då var det långfredag. Hans mor Maria, älsklingslärjungen Johannes och några kvinnor stod vid korset när han dog. I övrigt var han övergiven.
Det där med långfredag och korset kan låta dramatiskt. När vi upplever långfredag i livet kommer den ofta utan att vi kan göra så mycket. Ena dagen hade vi hälsan, ett arbete att gå till, och kanske en livskamrat vid frukostbordet. Andra dagen är det inte så längre. När vi förlorar det som gav stadga och livslust utan att vi kanske ens märkte vad vi hade, då skrapar vi korset på livets långfredag. Det är besynnerligt hur länge en långfredag kan pågå.
Påskdagen är hoppet om förändring. Den förändringen kommer med något nytt och även om allt är sig likt i det yttre är det inte som det var tidigare. Det gällde Jesus också. Han hade kvar de fem såren och visade dem efter uppståndelsen. För den som i hemlighet har känt på skrovligt kors, kan det vara bortom hoppet med nytt liv. Det kanske inte alls känns rätt att påsken firas med stort ståhej, med godis och smällare, så det hörs! För den som får påsk i livet är det ofta mera stillsamt. För egen del tar jag det lite mera som jag upplever Hällefors: Det är sig likt i det yttre, men inne i mig har det hänt saker. Påskdagen i livet kan vara att trycket i bröstet släpper och att det känns som en lättnad. Det är inte så många granna fjädrar, mera modet att leva vidare. Att ha gått igenom livets långfredag gör oss sällan till färgglada påsktuppar. Möjligen blir vi mer genuina när det är över. Det Jesuslika är kanske att skärpa sig så en inte blir bitter och elak efteråt, trots att en gick sönder och kände sig övergiven. De viktigaste gestalterna kring Jesus var ju kvinnorna. De som stod kvar och väntade. De första Jesus såg när han kom tillbaka från döden var kvinnorna. Kanske är likheten mellan Hällefors och Jesus att uppskatta och bekräfta det som är. Det som är räcker. Påskdagen för Jesus blev något nytt, något i en annan kategori. Både Jesus och Hällefors står kvar, oavsett vad de går igenom. Förresten: Glad påsk!
