INSÄNDARE/DEBATT. Debattören Ingemar Engstrand gör i några debattartiklar ett försök att summera vad som hänt sedan Lindesbergs lasarett öppnades. Engstrand försöker också se framåt i kristider som nu. Läs det första inlägget här.
Lindesbergs lasarett är en hackkyckling i Region Örebro län
Huvudbyggnaden till Lindesbergs lasarett invigdes 1961. Där fanns en kirurg- och en medicinklinik. Vid den tiden togs förutom allmänkirurgiska fall även urolog- och ortopedpatienter omhand på kirurgkliniken. Det fanns en öppenvårdsavdelning för gynekologi. Den kunde vid behov disponera vårdplatser på en kirurgavdelning. Man hade en förlossningsavdelning samt en BB-eftervårdsavdelning. Det fanns nödvändiga laboratorier såsom röntgen. Man öppnade så småningom specialistmottagningar för ögonsjukvård, hudåkommor samt öron-, näs- och halssjukvård. I periferin fanns sedan tidigare sjukstugor med distriktsläkarmottagningar. I Ramsberg fanns där exempelvis 1948 fyra vårdplatser för akuta patienter, fem för kroniskt sjuka samt BB-platser.
Kring 1980 började eländet ta fart. Vid den tidpunkten gick kirurgcheferna i både Karlskoga och Lindesberg i pension. Dessa ansvarade också för kirurgin på BB-avdelningarna. Nyutbildade kirurger hade inte den dubbla specialiteten i Kirurgi och Gynekologi som erfordrades. För att skapa en jourlinje i gynekologi/obstetrik skulle det behövas tre tjänster för denna specialitet. Det ansåg vi i Lindesberg inte ekonomiskt försvarbart. För att kunna få en ny chef på kirurgen föreslog jag i en artikel 1979 att förlossningen i Lindesberg skulle läggas ner. Alternativet var nedläggning av kirurgkliniken och därmed hela länsdelssjukhuset.
Den 15.12 1979 lades förlossningsverksamheten i Lindesberg temporärt ner men har aldrig öppnats igen. Situationen i Karlskoga var likadan och båda sjukhusen hade ett befolkningsunderlag på cirka 55 000 människor. Jag föreslog därför att förlossningen skulle läggas ner även i Karlskoga. Nej, sa det landstingsråd som jag talade med. Försvarsindustrin i Karlskoga är stark och vi vågar inte ta strid med den. Nu fick man också pengar över i Lindesberg och kunde starta en gynekologiklinik i Karlskoga. Efter några år stängdes till vår regions stora lycka sjukhuset i Kristinehamn och en del patienter söker sig nu från Värmland till sjukhuset i Karlskoga och underlaget för det sjukhuset förbättrades.
Beslut om att BB i Lindesberg definitivt skulle läggas ner kom i april 1983. BB-frågan har för mig varit starten för de tankegångar som bitit sig fast i Örebro. Lasarettet i Lindesberg måste läggas ner. Det är en utbredd tanke i Örebro.
Genom åren har jag deltagit i flera utredningar som syftat till att lägga ner verksamhet i Lindesberg. 1987 hette en utredning ”Länsdelssjukhusens framtida verksamhet”. Ett förslag var att vid ett av länsdelssjukhusen skulle akuta fall hänvisas till Örebro på nätterna. Ett annat alternativ var korttidsvård bara fem dagar i veckan. Vi var flera läkare från regionen som deltog i utredningen. Därav var två från Lindesberg. Av det material som presenterades för oss vid vårt första möte framgick att man menade att neddragningar skulle ske i just Lindesberg. Vi från Lindesberg protesterade och efter någon felskrivning av protokollet så togs den delen bort. Vid nästa möte visade det sig att min kollega från Lindesberg under tiden fått en bättre tjänst i Örebro och då ändrat åsikt. Hen tyckte nu att kirurgen i Lindesberg kunde läggas ner. Resultatet blev ändå att den fick vara kvar.
I september 2003 var ledningsgrupperna i Örebro och Lindesberg kallade till ett möte på Åkerby herrgård tillsammans med sjukhusdirektörerna och ekonomicheferna. Vi träffades på förmiddagen och Örebroarna satt med sin sjukhusdirektör på ena långsidan av ett bord och vi från Linde vid den andra sidan. Efter kaffet hade vår sjukhusdirektör bytt sida och satt med örebroarna. Förslaget som skulle diskuteras var att vi skulle lägga ner vårt lasarett helt eller delvis. Örebrochefen hade undanskymt försökt övertala mig under rasten. Vi sa nej och mötet upplöstes. Vi organiserade oss i en motståndsgrupp. Vi delade på uppdragen. Jag och ekonomichefen åkte till Guldsmedshytte bruk och till olika personer i vårt kommunhus. Ledningsgruppen träffades därefter i smyg på kvällar och helger. I december arrangerade vi en marsch med facklor till sjukhuset. Där hölls tal. Tankarna på nedläggning slopades.
År 2020 var det dags igen. Hälso- och sjukvårdsnämndens ledamöter informerade om att kirurgjouren i Lindeberg som enda uppgift hade att göra 26 operationer nattetid. Primärjouren drogs därför in. Men det var en annan jour, bakjouren som kom till sjukhuset och gjorde detta fåtal operationer. Primärjouren i kirurgi/ortopedi har andra arbetsuppgifter och har fullt upp. Den tar på akutmottagningen emot över 8000 besök per år. Den 29 september 2021 hölls en ny demonstration vid lasarettet. Det var då det berömda handslaget gjordes. Med det trodde vi oss ha fått bekräftat att sjukhusets drift skulle fortsätta. Därefter öppnades kirurgakuten igen. Men löftet höll i begränsad tid.
Nu är vi åter där. I utredningen ”Utvecklingsplan för hälso- och sjukvården” från september 2023 föreslås omfattande nedläggningar vid lasarettet i Lindesberg.
Ingemar Engstrand
