Som journalist har jag med åren blivit både cynisk och ifrågasättande. Slump och tillfälligheter finns inte. Så när jag kom hem i tisdags och upptäckte att potthålen utanför vår garageuppfart fyllts med asfalt och snyggats till tänkte jag direkt på min fredagskrönika för två veckor sedan… Min röst mot potthålen. Bara att lyfta på hatten oavsett Anders Ceder, Arnold Bengtsson eller BKT-chefen Anders Hansson varit på plats och fixat potthålet.
Hustrun Marie och kollegan Anna höjde båda på ögonbrynen och skrattade när jag i förra krönikan initierade någon form av fysisk verksamhet för att få fason på kroppen och för att orka jobba så mycket som jag gör. Det kanske även Daniel på gymmet gjorde när jag stegade in i veckan, men han visade det inte med en min utan offrade en dryg timme på att lära mig alla maskiner som lovade att så småningom och förhoppningsvis få mig i form.
Idag har 24i funnits i en månad och äntligen börjar jag känna att jag kan börja jobba som journalist igen. Den här första månaden har handlat mycket om teknik, eller problem med teknik, och det vi egentligen ska pyssla med har tyvärr hamnat i bakgrunden. Men sedan en vecka fungerar sidan prickfritt och jag kunde lägga tid på att skriva om blådårarna Staffan Isacsson och Robban Källqvist och deras triathlonträning. Från och med nu ska blåslampan fram igen. Det finns ju massor av bra eller idiotiska saker att skriva om i Bergslagen. I Nora har kulturpedagogerna blivit en symbol för vallöften och hur det går på Bryggeriet vet väl ingen. Och i Lindesberg tror man att en galleria ska lösa problemen med tomma butikslokaler. I Ljusnarsberg finns faktisk en viss framtidstro och i Hällefors äger Barmarksdraghunds-SM rum i helgen. Bara att vässa pennan alltså.
Åter till mitt nya liv som gymtränande. Har under veckan hunnit avverka två morgonpass i maskiner som ska göra underverk med min lite nedgångna lekamen. Daniel på gymmet har lovat stora framsteg redan efter någon månad och jag ska ge träningen en riktig chans. Och träningen känns kan jag lova, även om det känns lite som science fiction att glida in i en maskin som ser ut som förarhytten i en helikopter. Daniel påpekade lite fint att hans maskiner inte klarar att fixa till allt. Ska man må bra och få resultat måste man också tänka på vad man stoppar i sig och vad man dricker. Det får bli nästa steg.
Men har man nu gett sig in i muskelbranschen är det bara att pina vidare, köpa snygga gymtajts, dra in magen och börja gå som om man glömt galgen i kavajen. Sån är jag, hundra procent eller inte alls. Nån som vet hur man anmäler sig till Mr Fitness 2016?
Eller inte! Jag gillar utmaningar, men vill inte ha Daniel med när jag och frugan lagar mat eller tar ett glas vin – vilket skulle behövas. Antingen skulle Daniel säga ”nej, nej”, eller skulle han inte kännas igen om tre månader (på grund av maten och vinet)… /Tomas
Vi kan göra en fettmätning nu och om 3 månader så kan läsarna får spekulera om hur dom tror att det kommer att gå? 🙂