Själv har jag alltid levt på landsbygden och i småstad förutom boende ett par år i centrala Örebro.
De senaste drygt 30 åren har jag varit skriven i Nora. Sen 24 år bakåt även bosatt i en liten by på Österlen i Skåne, där jag sen tre år bor 7 sommarmånader om året.
Men hur är det egentligen att vara bosatt på en liten ort? Finns den stora tryggheten där och är lugnet alltid så hälsosamt? Själv skulle jag aldrig ha klarat av det boendet, om jag inte under alla år arbetat i en större stad,Örebro. Den större staden är myllrande, vital och dynamisk. Man får många intryck och man blir kreativ. I större städer tänjs gränserna. Folk sköter sig själva och fokuserar inte så mycket på vad andra gör och har. Det är lättare”att sticka ut” i en större stad. Jag gillar de människor som sticker ut ifrån vad många andra tycker är samhällets normer.
Att leva i en småstad i den agrala andan och småstadskulturen var för mej ok då jag hade min yrkestillhörighet i Örebro.
I den lilla byn nere på Österlen delar man upp mäniskorna i ”nollåttorna”, ”galleristerna” och ”byborna”. Sällan umgås man blandat med varandra. Eftersom jag känner en del inflyttade ”gallerister” så har jag även fått vänner i den gruppen att äta middag och ta ett glas vin tillsammans med. I övrigt räknas jag, som egentligen är en ”0587” person till en ”08” person. Några bybor sällar sig väldigt sällan till våra somriga trädgårdsfester.
Den lilla staden med kullerstensgator, systembolaget, Willys och konsum, ger lugn och trygghet. Alla känner alla. Men är det så idylliskt om man skrapar lite på ytan?
Att både bo och arbeta i en så liten stad kändes för mej, kvävande. Man överlever därför att Nora har mycket av kultur att erbjuda. Där jag bor där nere på Österlen har jag 5 minuters väg till Pågatåget och för en liten peng och på en dryg timme ,kommer jag till Köpenhamn och Malmö. Man besöker Köpenhamn under några timmar och återvänder hem igen,fylld av intryck och njuter av den lugna lilla byn.
Som jag alltid har arbetat inom offentlig sektor och under flera olika nämnder i Örebro och mött samförstånd mellan politikerna, så har jag funderat på varför det i lilla trygga Nora är så stora konflikter i den politiska sfären? Jag har inte märkt av det i Örebro på samma vis . Varför är det sånt himla väsen mellan politikerna i Nora? Varför är det sånt kattrakande efter ledande poster? Varför stöttar man inte mera varandra? För oss medborgares skull om inte annat. Vi som har valt Er! Vi som valde att tro att Ni ville föra våra frågor.
Klart att det fanns konflikter bland Örebropolitikerna också,men taken verkade högre och det verkade finnas en mer tillåtande atmosfär för att föra diskussioner.
Jag har kommit fram till i mina gissningar att det måste bero på att det är tristessen och instängdheten som skapar en inskränkthet som ger en god jordmån för missnöjespolitik?
Jag har sökt efter bra forskning inom området, men inte funnit några bra och objektiva sådana.
Kanske 24 i Bergslagen kan hjälpa till att ge en förklaring?
Åsa Leek
Varför kalla det missnöjespartier? Kan det inte bara vara så att med internet och fler oberonde media dyker upp så kan fler människor skaffa sig andra och egna uppfattningar än dom som redan finns i befintliga partier. Det är en skam att kalla det missnöje. Med dessa ord stryper man demokratin i Sverige. Fler borde uppmuntras av att tänka nytt och eget, politik är ju bara en ideologi eller en teori om hur ett land ska styras. Nu är det 2013 och fler människor börjar vakna och bli självtänkande. Och att missnöjet som ni kallar det märks mer på mindre orter är kanske för att vi är mindre befolkning och då utmärker sig oliktänkande lättare än i en storstad.
Kanske kan Åsa Leek själv besvara några av frågorna. Hon går till attack mot alla som kritiserar eller ens antyder ett tvivel på den styrande majoriteten. Hon gör dessutom, med tvivelaktiga metoder, upp med gamla politiska antagonister i offentliga forum som här och på Facebook.
Vad Nisse säger har substans.Men man måste läsa det mesta mellan raderna.
Om du är sysselsatt inom Nora kommun, som politiker eller tjänsteman, bevakar du naturligtvis din lön. (se åsa leek, ”kattrakande”)
Du deltar i det interna ”spelet” och är naturligtvis inte på något sätt ”oskyldig”. Priset för att ha den relativt välbetalda anställningen,
blir naturligtvis ganska högt, om man riskerar att ”hängas ut” i massmedia. Därför omgärdar man sig så gott det går med tystnad och ”ryggdunk”
Ordet sekretess, har nog tyvärr kommit för att stanna inom Nora kommuns Rådhus, med vidhängande sk ”bolag” !
Kanske handlar det om att utnyttja begreppet respekt i kombination med vanlig naivitet? Om missnöjespolitikern pratar skit om ett parti med ett tredje… till ett åttonde och sedan gör samma sak med nästa parti… och nästa. Då urholkas förtroenden och respekten för varandra och även den mest timide politiker blir misstänksam och vaksam. Var det inte lite åt det hållet i Nora?
En reflektion
Vad beror det på att när missnöjespartier kommer
i politiken så börjar alla partier slå på varandra.
Det finns en tänkvärd text som en lärare skrev till sin avgångsklass en gång i ett annat land. Rikard Wolff har framför den. Den heter SOLKRÄM.
Hela texten är värd att läsa och man kan googla på Solkräm och Rikard Wolff för att få del av hela.
Här några strofer: ” Bo nån gång i storstad,men flytta innan du blir för hård. Bo nån gång vid havet,men flytta innan du blir för mjuk. Res!
Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar:
Priser kommer att gå upp,politiker kommer att luras, även du kommer att bli gammal….”
Vad är bruksanda egentligen? Det är ett begrepp som vi använt lång tid, men finns den och vad innebär den? Jag tycker inte att den förklaringen håller heller….om man nu behöver en förklaring.
Jag tror faktistkt att det är BRA att det rörs om i den politiska grytan i Nora!! De gamla stofilerna inom politiken(kanske med det du kallar bruksandan i blodet) mår nog bra av att bli lite omruskade! Den lokala politiska kartan kan behöva ritas om ordentligt….eller?
Personligen tror jag på en helt annan förklaring till den småaktighet och personfixering som förekommer här i Nora. Den här byggden präglades tidigare av några få stora arbetsgivare. Det var Nitro Nobel och Stribergs gruvaktiebolag. Den bruksanda som då präglades lever till stor del kvar. På den tiden var det praktiskt och kanske den enda politiska möjligheten att tillgodogöra dessa bolags intressen. På det viset levde vi ganska gott i Nora. Nu har verkligheten kommit ifatt oss, men mentaliteten mellan olika politiska (och andra) grupper finns kvar lika mycket som på brukstiden. Detta gäller även inom de politiska grupperna. Jag är ju uppväxt och har bott i stort sett hela mitt liv i Nora, men jag kan inte se några större förändringar hur politikerna behandlar varandra. Att vara pragmatisk och lyssna på sakfrågor verkar vara svårt. För mig verkar det som om den gamla bruksandan slår igenom i politiken. Chefens åsikter är det som alla måste följa. Det vill säga den som har makten. Politikerna i Nora måste lära sig att samarbeta oh LYSSNA på varandra mera. Världen slutar inte vid Älvstorpsporten.
Instämmer till vissa delar, men tycker det är fel gissning. Att känna tristess och instängdhet är absolut inte synonymt med att bo i en småstad. Det är att sätta etikett på folk här; vi har tråkigt och känner oss instängda så vi måste bråka lite…..
Sen tror jag inte det är riktigt att jämföra politiska livet i Nora med Örebro,som är betydligt större. Hur många människor finns så nära politikerna där, så att de vet vilka vendettor som verkligen pågår?
Jag tror faktiskt mer på att kattrakandet har mer med vilka personer som det handlar om.
Sen vill jag inte alls höja storstadlivet till skyarna, man kan vara precis lika kreativ, leva sitt eget liv osv på landsbyg och i en småstad. Återigen tror jag det handlar mer om personen…..
Ja du har så rätt. Vissa människor verkar inte klara av att hantera mindre sammanhang och skilja sak från person. Det är så lätt att ta parti och försvara närstående och det är lätt att hemfalla åt hämndaktioner och personliga vendettor. Tyvärr riskerar oskyldiga människor att utnyttjas och hängas ut när det ska göras upp offentligt.