Källberg med veckans sena krönika

BLOGG. Fredagskrönikören Tomas Källberg är drygt en timme sen med veckans krönika. Anledningen är att grannen Martin tagit studenten och att Källberg naturligtvis måste fira honom. En hel del politik, eller vad man ska kalla det, blir det i veckans krönika.

Allt som sägs är långt ifrån klockrent

Fredag igen och inte vilken fredag som helst. Idag har ju mängder med studenter sprungit ut från Lindeskolan och jag gissar att det kommer att festas och grillas en hel del runt om i Bergslagen. Den riktiga starten på sommaren. Den här krönikan är dessutom försenad just därför att jag och hustrun grattade grannen Martin på hans studentfest precis när jag normalt brukar skriva de här raderna.

I min värld har det varit mycket politik i veckan. Jag har bevakat kommunfullmäktige i både Lindesberg och Nora och fått använda geniknölen mer än vanligt för att förstå vad de folkvalda försökt säga. Allt som sägs i talarstolarna är nämligen inte klockrent och lättförståeligt och jag kan inte förstå varför folk som har ett vanligt yrke till vardags helt plötsligt ska försöka låta som om man var stadsminister?

I Lindesberg är allt som vanligt. De flesta är överens. Visst, Sverigedemokraterna och Landsbygdspartiet är noga med att inte sätta sig i någons knä, men i övrigt kramas alla med alla. Kanske är det så att kommunstyrelsens ordförande Irja Gustavsson är jätteduktig på att lyssna in alla andra och göra alla delaktiga och att det därigenom råder enighet när frågorna väl kommer upp i kommunfullmäktige. Eller beror det på att politikerna inte har mod och ork att verkligen bedriva den politik som åtminstone jag tror att väljarna vill se. Det kommer att bli tuffa år i Lindesbergs kommun och då brukar ideologiska skillnader synas bättre än de gör i frågor av cykelställskaraktär. Men inte i Lindesberg.

I Nora är det ännu knepigare. Där sitter alla fem majoritetspartierna och dricker mellanmjölk och värst mycket politik går inte att läsa ut av majoritetens förslag, som förstås enkelt klubbas igenom. Det måste vara svårt att vara väljare och socialdemokrat i Nora kommun, då det mesta som Socialdemokraterna står för lyser med sin frånvaro. Det är lätt att förstå miljöpartisten och före detta socialdemokraten Jan Larssons tuffa kritik mot Socialdemokraterna. Eller som vänsterpartisten Camilla Andersson Larsson frågade; ”Är ni ett arbetarparti eller inte?”.

Under de kommande åren ska det sparas otroligt mycket pengar i nästan alla småkommuner i Sverige och vi väljare borde se tydliga skillnader i hur problemen ska lösas. Så är det inte i Lindesberg och Nora. Vill man ha en stor kommunorganisation i framtiden är det bara skattehöjningar som kan lösa problemen och vill man bedriva en politik där man rättar munnen efter matsäcken är det bara en mindre kommunorganisation som gäller. Hur kan liberaler gå med på gigantiska besparingar inom skolan samtidigt som skolresultaten är rätt kassa och hur kan vänsterpartister gå med på dessa besparingar, eller effektiviseringar som det heter numera, utan att skrika efter skattehöjningar?

Det är mycket man inte förstår, men det behöver man kanske inte diskutera under studentfirandet. Typ en timme sen med den här krönikan, men livspusslet gick inte ihop sig den här dagen. Nu ska jag förbereda lite grillning då våra vänner Agnetha och Roger snart infinner sig för att provfesta det glasrum vi byggde i höstas. Det pågår fester i både det västra och östra grannskapet redan nu, så ingen kommer att märka att jag smyger igång Webern om en stund. Jag måste avsluta med att säga att jag älskar den svenska sommaren. Igår liknade vädret skit och påminde om någon svårtung Ingemar Bergman-film från 60-talet, och idag leker vi Medelhavet, dricker vin och är glada.

Lek lite Medelhavet och drick lite vin ni också ute i Bergslagen!