KRÖNIKA. Fredagskrönikören Tomas Källberg spelar en del golf och ägnar den här krönikan åt det fenomenet. Källberg har dessutom insett att han är en – kuf. Läs krönikan här.
Jag insåg att jag är en av dessa kufar
Hur fort går egentligen veckorna? Det känns som om förra fredagen var i förrgår och ändå kan jag inte påstå att nyhetsarbetet i veckan varit speciellt påfrestande. Förmodligen har det att göra med att vi än en gång går mot mörkare tider och att vi vill att de långa kvällarna ska fortsätta för evigt. Jag älskar hösten med dess färger, men hatar att den leder mot snömögel och korta dagar.
Jag erkänner att jag är mycket på golfbanan. Mest i Lindesberg, men i veckan åkte vi till Nora GK för en ny utmaning. Det blev i och för sig en rolig dag, men jag är nog en hemmaspelare som vill känna till vartenda ställe på ”min egen” bana – alltså Lindesbergs GK. Jag åkte hem från Nora med typ 30 poäng och en birdie på hål 11, men resten av säsongen blir det nog mest ”hemma”. Överraskningar är inget för den som kommit upp i åldern. Borta bra, men hemma bäst…
Jag noterade någon gång i veckan att man träffar en och annan kuf på golfbanan. Jag går ofta solo när jag spelar och jag gillar det – bara jag får spela med trevligt sällskap några gånger i veckan. Men det finns kufar, jag lovar. Flera gånger har jag hälsat och träffat på andra singelspelare, utan att ta någon större notis om dessa och när det nu har gått ett par månader av golfsäsongen börjar jag känna igen dessa – mestadels herrar över 60. Ett par gånger har jag gått ifatt någon av dessa kufar och frågat om de vill gå tillsammans de hål som är kvar, men fått ett nej till svar, men ändå ett artigt ”gå igenom”. Buttergubbe, har jag tänkt och spelat vidare, men ändå funderat över dessa kufar. Ända tills igår, när jag kom ifatt två unga grabbar som frågade om jag ville spela tillsammans de sista hålen och jag sade nej tack. Jag insåg då att jag själv nog är en av dessa kufar.
När den här krönikan publiceras spelar jag också golf. Jag och Mats Scharnke går en fredagsmatch med kanske en öl i förstapris – och med en öl även till förloraren. Vi får väl se vad det blir. Scharnke är inte att leka med.
Någon fredagsmeny med frugan blir det inte idag, då hon jobbar, men kanske tänder jag grillen ändå. Ett enkelt grillspett är ju inte svårare att göra än att beställa från menyn på Kretschmanns eller vad det heter idag, och förmodligen lika gott. Hustrun jobbar lördag kväll också, så ingen idé att köra en grill med en större köttbit heller. Jag får invänta söndagen helt enkelt.
Grilla ändå något gott, ni som läser detta. Grilla är en samvaro som saknar motstycke under vintern. Ha dessutom en riktigt trevlig helg!
Golfens fostrande inverkan på en juvenil yngling i början på 60 talet. I ivern att finna några golfbollar att leka med , så gav sig jag och en kompis ut på en cykeltur från Djurö i Stockholm skärgård där jag bodde hos min mormor på den tiden, in till det nyöppnade Wärmdö Golfklubb för att söka det vi eftertraktade. Väl framme mötte vi tvenne damer som erbjöd oss att bli caddie, vad gör en caddie, jo släpar runt en vagn med golfklubbor, åt en av tidens tand märkt äldre dam. Nåväl efter ca fyra timmars vandrande, i ofta högt gräs, även kallad ruff, så insåg jag att golf är något som inte kommer att belasta mitt” att måste göra” konto med så värst många timmar. Således nu efter ca 60 år har jag, tack vare denna upplevelse sparat in en oräknelig antal timmar.