SIGGEBOHYTTAN. Spelemän är ett eget släkte. De sitter hemma och filar på sina instrument och träffas då och då på spelmansstämmor – som i Siggebohyttan på söndagen.
De är många – spelemännen. Precis när klockan skulle slå ett vid Siggebohyttans bergsmansgård kom bil efter bil med spelemän som bar sina instrument på ryggen, under armen eller i rollatorkorgen.
Som åskådare är det lite svårt att följa en spelmansstämma. Det mesta sker i små grupper, där någon tar en ton och andra följer efter. Alla spelar dock inte samma låt, men det verkar inte spela någon roll. Alla accepterar de olikheter som uppstår.
När 24i besökte stämman vid 13-tiden var det djungelns lag som gällde. Alla spelade vad man ville och ingen ledde tillställningen, men ordningen skulle återställas vid 14-tiden, då alla samlades för gemensamma spelningar.
