Singel. Singel. Singel. Singel.

Ordet som lätt kan förväxlas så man läser ”snigel” istället. Sniglar är ju söta, och dom är dessutom supersmarta som har sitt hus på ryggen.

Singel måste vara ett ord med positiv laddning.

Jag är ett stort fan av Carrie Bradshaw, den fantastiska kvinnan i serien ”Sex and The City”. För en tid sedan hittade jag några väl valda ord. Som jag kände stämde in så perfekt på hur jag känner! Eller okej nu tycker jag väl inte att jag är så fruktansvärt sexig, men resterande av texten är så bra för själen.

” Being single used to mean that nobody wanted you. Now it means you’re pretty sexy. And you’re taking your time deciding how you want your life to be, and who you want to spend it with.”

För mig är det helt okej att vara singel, jag är rätt nöjd över det. Superimponerad av alla som har förhållande och fixar att ha någon annan än sig själv att tänka på. Att anpassa sig hit och dit, och känna känslan att ”det här är så himla rätt, det här är människan jag vill dela resten av mitt liv med”.

Hela grejen är ett mysterium. Det är en sån rad med grejer som ska stämma in.

Vi säger att jag hittar en karl jag vill sätta tänderna i, jag känner att det är såååå rätt. Då kommer första problemet: personen i fråga måste ju känna samma sak för mig. Om jag nu inte hotar den stackars saten, men det blir lätt en lite spänd stämning mellan oss då. Lite påtvingat så att säga.

Nu utgår vi från att mannen kände samma sak för mig, och jag slapp hota honom för att bli tillsammans med mig. Allt är frid och fröjd, men så börjar man verkligen lära känna varandra. Ni vet, på riktigt. Som alla vet är ingen perfekt, och små brister börjar visa sig.

Själv är jag så extremt känslig. När jag börjar störa mig på något, hittar jag genast sjuttiofem saker till som inte är okej. Det kan vara att jag tycker att han slänger med håret liiiite för kvinnligt, drar av sig kläderna direkt på golvet. Eller ännu värre: BREDVID tvättkorgen.

Sen har vi även saker som gör att han åker ut med huvudet före. Ett exempel på det är fartränder i toaletten. Jag är väl medveten om att varenda kotte(notera det fiffiga ordvalet) gör ”nummer 2”. Men kom igen. Man kan faktist använda sig av toalettborsten som står sådär grymt tillgänglig, och även köra en vända med den fantastiska doftsprayen.

Andra grejer jag tycker är väldigt oattraktivt är såna som skryter om sina tillgångar. Jag skiter fullkomligt i att du har en whiskey som kostade över åttahundra tusen. För att det var just den whiskeyn Gustav Wasa skulle fira med på jungfrufärden med sitt vackra skepp, men så hann han ju inte dricka upp den…eftersom det var lite brister där i konstruktionen och skeppet sjönk.

Nu släpper jag allt jag har svårt för, kan tillägga att jag inte är världens lättaste att ha och göra med jag heller.

Jag vill inte att någon ska stoppa mig från det jag vill göra. Att stå där om tjugo år och tänka ”vad har jag gjort i mitt liv egentligen?”. Jag vill kunna styra det hela själv, och har på senare år även fått ett grymt stort behov av att vara ensam ibland.

Att planera saker man ska göra får mig stressad. Man har redan schema för jobb, volleyboll och när man har tvättid. Fullklottrad almanacka. Den övriga tiden som finns kvar vill jag hålla öppen.

Jag är medveten om att många har det värre. Jag har som sagt bara mig själv att ta hand om. Inte en man och fyra ungar också. Som jag sa förut: jag är så imponerad av alla som har förhållanden, barn och allt vad det är.

Någonstans tror jag ändå på att när man träffar den rätta, då försvinner alla dom här skeptiska tankarna som cirkulrerar i huvudet. Och även om man kommer ha problem, så överträffar ändå kärleken det mesta. Det måste bara vara så. Annars blir jag bitter.

Tills dess tänker jag fortsätta vara en nöjd singel. Baka mina kakor, försöka laga mat, rensa avlopp, spika, skruva och fixa…och misslyckas/klanta till det ibland. Sådär som bara en självständig singeltjej som jag kan!

Stundtals kanske jag blir lite bitter. Men då sätter jag på min spotifylista som jag döpt till ”You just gotta love boybands”, och lyssnar på när männen sjunger supervackra, smöriga låtar för mig. Eller så ringer jag någon av mina fruar. Så löser det sig!