Wohlgart på plats i Thailand

BLOGG. Wohlgart Andersson har inte varit speciellt flitig med sitt bloggande under sommaren, men nu är han på plats för vinterförvaring i Thailand och får kanske bättre med tid? Läs Wohlgarts blogg här.

Äntligen framme

Samhället har ju proklamerat att man ska tänka på miljön när man reser i världen. Jag kunde göra det när jag åkte till Arlanda förra söndagen. Det blev tåg till Bålsta därefter buss till Arlanda. Det var en billig resa, det kostade 167 kronor. Men så blev det ju flyg till Thailand, det är inte helt enkelt att ta sig dit på annat sätt. Men efteråt fick jag veta att man kan ta bussen hela vägen från Örebro, så det ska jag prova ett annat år. Jag hade tre väskor men hade tur och fick hjälp vid bytet i Bålsta.

Visst kan man ta tåget genom Ryssland till Peking, och därefter ta sig till Thailand. Det blir ingen billig resa, men säkert en härlig upplevelse. Jag har inte ekonomi som Greta Thunbergs team, att segla dit jag ska. Jag har inga lobbyister bakom mig.

I år fick vi uppleva Lindemarken en vecka försent, den kom dagen före Kopparbergsmarken, vilket var helt vansinnigt. Det var nog den sämsta Lindemarken jag upplevt åtminstone med bra väder. Det verkar inte som Lions tror att knallarna planerar vart de ska. De som väljer Lindemarken, väljer också Grängesberg dagen därpå, det kunde de inte göra i år, och därför uteblev det många.

Kopparbergsmarken var inte så bra den heller i år, jag talade med flera stycken som sa samma sak. Men här fanns ju Tjurskallen på plats så man kunde få med hackkorv till Thailand.

Redan i slutet av augusti började jag längta till min vintervistelse, så brukar det faktiskt inte vara. Jag blev så bjuden till en 60-års fest i mitten på september, jag hade något att se fram emot, tiden gick lite fortare.

Nu var det bara tre veckor kvar att stå ut på sommarförvaringen, jag såg fram emot sex månaders liv i Thailand. Även i år sponsrade ATG med kulor så jag kunde åka premiumklass, så jag slapp sitta bland packet i ekonomiklass. (Låter kanske lite uppkäftigt, men jag har lärt mig av en av mina läsare.)

Jag är normalt inte speciellt social när jag flyger, trivs bäst att sitta i mina egna tankar, eller skriva på datorn. Det är ingen större idé att plocka fram datorn innan man fått plastmaten som alltid serveras. När man flyger i premium, kan man absolut inte kalla maten för det. Det är tvärtom riktigt bra mat, faktiskt den bästa jag någonsin ätit på ett flygplan!

Väl framme vid beachen påbörjades det nya livet. Jag åkte in till BanPhe och köpte mig en begagnad cykel. Tittade ut en dagen innan som kostade 3000 baht. Dagen därpå kostade den 4000 baht utan att något ändrats på den. Jag valde istället en som kostade 1500 baht dagen före, men som dagen till ära kostade 2000 baht nu. Stiger cyklarna på det här viset, så kan det inte vara någon dum investering.

De flesta vet att jag heter Wohlgart, men jag kallas allt möjligt emellanåt av många. Tuk-Tuk man skriver de på barnotorna. Men nu har jag fått namnet Sport-Wohlgart, det låter fräsigt, men så mycket sport ska det inte bli, så det namnet känns fel.

Tre dagar kvar till pension och jag ska nu börja planera hur den ska förbrukas. Skyldig VD:n pengar, men får inte reda på hur mycket, trots att jag mailat tre gånger. Men kan ju laga tänderna istället.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.