För ett år sedan på dagen satt jag i bilen på väg hem från en kurs när min mobil ringde. ”Hem” stod det på displayen. Eva, min fru, ringde aldrig på den tiden från vår hemtelefonen så jag svarade ”Hej, det är Pappa” i tron att det var min son som lyckats pilla på telefonens knappar och nått sin far.
”Hej,det är jag – jag får inte igång tv:n.”
Det var min fru.
”Jag får inte igång tv:n och jag vet inte hur min iPhone funkar? Är du hemma snart?”
Va? Vadå inte får igång tv:n?
”Allt är jättekonstigt, suddigt och konstigt.”
Jag fattade det inte då men jag befann mig 12 mil från min fru – som samtidigt som hon stekte köttbullar fått en stroke. 33 år ung.
Ambulans till Lindesberg medan vår son blev hämtad av sin farmor.
Jag mötte upp Eva på akutmottagningen.
Hon såg exakt ut så som hon alltid gör. Hon log lite lätt och började förklara vad som hänt. Smått osammanhängande.
Läkarna trodde hon fått en stroke men kunde inte säga säkert eller om det ens var det.
Jag hade fortfarande inte greppat allt som hänt och därför var jag lite kritiskt mot min frus tillstånd.
Men när jag bad henne läsa på en affisch på väggen och sen bad henne förklara vad hon läst så blev allt kristallklart. Hon läste men fattade inte vad hon läste.
Den känslan vill jag aldrig mer vara med. Kan inte ens föreställa mig hur min fru kände.
Det blev ett par dagar på sjukhuset för min fru och efter det en massa återbesök. De tror att hennes stroke kommer från ett medfött hjärtfel.
Hur som helst, min fru mår bra nu även om jag förstår och ser på henne ibland att hon är orolig för att det ska hända igen.
Att förklara sånt här för barn så att de förstår och inte blir rädda är totalt omöjligt. Vår dotter har ringt hem två gånger med gråten i halsgropen för att hon hört en ambulans på skolan.
Vår son däremot tror sig ha stenkoll.
Han tycker vi är jättelarviga. Han tycker att även om hans mor har ett trasigt hjärta så spelar det ingen roll. Vi har ju tre till i familjen som hon kan låna.
Behöver jag säga att hemma på vår vägg sitter det en tavla med texten ”Fyra Hjärtan Slår Som Ett”?
Min fru vill genom min lilla blogg be er om en sak.
Länken längst ner på sidan går till Noras egen Pippi Långstrump. Det är sant. Vi har världens starkaste tjej här i Nora med en om möjligt starkare familj. Nej, det är inte min fru och vår familj.
Alicia Bryngelsson heter hon. Hon föddes med ett hjärtfel och har tillsammans med sin familj haft enorma motgångar i hennes kamp att bli frisk. Länken är till en sida som förklarar hur ni skänker pengar till Alicias insamlingshjärta.
Jag kan inte komma på en enda anledning varför vi tillsammans inte skulle kunna se till att hennes summa efter detta inlägg skjuter i luften.
Spara numret i telefonen när ni är klara och varje gång ni tänker rösta på Idol-Kevin eller tävla i Potskodslotteriet så skickar ni en hundring till vår Pippi istället.
Nu ska jag gå och krama min fru.
Puss på er…
http://www.hjart-lungfonden.se/insamlingshjarta/Topplistan/Alicia_4664/
Får tårar i ögonen när jag läser detta. Naturligtvis är jag med på Alicias fond.
Pappa till 3, morfar till 3.
Puss på dig också och tack för att du delar med dig.
Självklart att man vill hjälpa till. För min syster, Alicia och alla barn med hjärtfel!