BLOGG. Marie bloggar idag om sovställningar. Hon är imponerad av de som kan somna liggandes på rygg eller på sidan. Läs bloggen här.
Angående handklovar och svettband av aluminiumfolie
För ett par år sen opererade jag min mage (eller rättare sagt fann jag det för gott att låta professionella kirurger göra det åt mig; det är ett märkligt uttryck det där). Det var en långdragen historia, jag var väck som en klubbad oxe och när jag väl återkom ur Törnrosasömnen stod en liten generad läkare vid min sida.
– Allt har gått bra, sa hon. Men jag tänkte att jag skulle berätta att du nog kan vara — ganska blåmärkt imorgon. När vi väckte dig ur narkosen och du fick somna om av dig själv så måste du ju ligga på rygg … och du är fruktansvärt stark … och du villväldigt gärna ligga på mage.
Det hade alltså gått åt ett par-tre stycken för att handgripligen övertala mitt halvdrogade helförbannade jag om att inte sno runt och lägga mig platt på min nyskurna framsida, och det förvånar mig inte. Om det är nånting jag är övertygad om så är det att det är överlägset skönast, egentligen det enda tänkbara, att ligga i framstupa sidoläge med höger arm under huvudet.
Det värsta är att jag inte får göra det nu heller. Det må ju vara hänt som en tillfällighet när dom just har sytt ihop en, men för ett tag sen sa min naprapat att jag är tvungen att sluta med dessa ”dumheter” skyndsamt och permanent om min axel ska bli riktigt kry igen. Axeln bråkar med mig ibland, inte så farligt, men jag tycker mer om den när den går att röra ordentligt. Det är tveksamt om det kommer att bli så.
Jag kan nämligen inte somna på rygg. Finns det folk som kan göra det? Oavsett om jag ligger med armarna efter sidorna eller med händerna fromt knäppta på bröstet tänker jag efter en stund bara på Karl XII på lit de parade eller mumier och ingetdera gynnar insomnandet (jag antar att man kunde ligga på rygg med händerna under huvudet men då känner man sig som Paradis-Oskar och måste ha ett grässtrå att tugga på och jag vet förresten inte om det är så värst mycket bättre för axeln). Om jag ligger rakt på sidan känner jag att jag ingenstans har att göra av armarna, vilket är en existentiellt mycket obehaglig känsla. Ligger jag framstupa med vänster arm under kudden känner jag bara hur djupt onaturligt det är att inte ligga på höger arm. Och om jag trots allt lyckas somna på något av de ovan nämnda naturvidriga sätten så lurar jag naturligtvis mig själv under natten och vaknar med – ni fattar.
Varför är nu detta så intressant? Ja, egentligen är det väl inte det, men det är helt fantastiskt vad som händer med medmänniskor som får höra om detta dilemma. Det finns ett gammalt trött kreativitetstest som handlar om att komma på maximalt antal användningsområden för en tegelsten, men det här är mycket bättre. Mitella, armen innanför pyjamasjackan, gips, tesatejp och i nattdräkten insydda tennisbollar är några förslag jag har fått. Handklovar, kuddar, nitarmband och mobilhållare är några fler. ”Gnag av armen” känns ibland som det enda rätta. Min personliga favorit är ”Bilbatteri, sladd, svettband av aluminiumfolie runt pannan. Från den andra batteripolen: sladd, ringklocka, sladd, armband av aluminiumfolie runt högerarmen, ovanpå ett isolerande lager av Gladpack. När du lägger högerarmen under huvudet sluts strömkretsen och ringklockan väcker dig. Kan även kompletteras med en rejäl halogenlampa.”
-Jag vill inte ha sömnkvalite! knorrar LillaE ibland när jag vill släcka sänglampan på kvällen; jo, för att en gång sa jag att man inte får någon sömnkvalitet om man sover med ljuset på. Jag vill nog gärna ha sömnkvalitet, och jag är inte säker på att man får det med nitarmband och svettband av aluminiumfolie. Men det var ju den där jämrans axeln också.
MARIE CARLSSON
