Källberg tillbaka efter uppehåll

BLOGG. Fredagskrönikören Tomas Källberg har haft ett två veckor långt uppehåll, men ikväll har han återigen skrivit en krönika. Källberg tycker fortfarande att nyhetsflödet är för lugnt, men några frön har han samlat på sig till dagens krönika. Läs Källbergs krönika här.

Sånt kallas kärlek

Efter ett par veckors uppehåll med fredagskrönikan tyckte jag att det var dags igen. Semestrarna är väl till stora delar över, ungarna har börjat skolan och höstvindarna viskar försiktigt att utesittarkvällarna är över för den här sommaren. Jag hoppas i och för sig på en brittsommar och att många grillkvällar återstår, men bara att fejsa att vi nu är i slutet av augusti och att grillandet ska ersättas av räkor och vitt vin på fredagskvällarna.

Det är fortfarande lite för lugnt för att man som journalist ska känna sig nöjd. Visst börjar vintersporterna göra sig påminda samtidigt som fotbollen har två månader kvar av säsongen. Och visst börjar politikerna känna sig uttråkade över att inte ha sammanträden och möten som binder ihop veckorna. Men ändå, det handlar inte om att behöva göra någon journalistisk värdering – under ytterligare någon vecka eller två skriver de flesta journalister om allt de kommer över.

Själv slår jag bokstavligen ihjäl väntandet på golfbanan. Jag orkar inte sitta uppe på nätterna och följa OS i Rio och går hellre runt på Lindesbergs GK i hopp om att bli en bättre golfare. Det går sådär. Ena dagen kämpar jag med en horribel slice och nästa dag brottas jag med dåligt närspel, för att den tredje dagen förundras över uselt puttande. Jag beundrar alla som kan gå ut på en golfrunda och bara koppla av. Själv tävlar jag, mot banan och mot mig själv, och oftast förlorar jag. I förrgår kväll spelade jag med kompisen Lars Axelsson och hade 19 poäng efter de första 8 hålen, men lyckades med konststycket att träffa två träd – av två möjliga på det nionde hålet, och slutade en annars godkänd halvrunda på 19.

Och på tal om golf och OS i Rio. Jag lider. Inte av Henrik Stenssons bländande spel och silvermedaljen, men av en riktig ikons sista föreställning. Kommentatorn Göran Zachrisson har varit ”Mr Golf” för mig under så många år. Cool och lugn, påläst och knivskarp har varit kännetecknande för denne ikon. Men under OS i Rio har ikonen blivit en katastrof. Svammel och påbörjade historier som inte leder någonvart och jag tycker det är så sorgligt att ingen på Viasat har styrkan att plocka bort honom.

Ikväll ska det fredagsmysas ordentligt. Hustrun och jag ska ha lite goda vänner på middag och en grillbuffé ska snart dukas upp. Själv är jag fast förankrad vid grillen, samtidigt som hustrun fixar det övriga. Hon kommer ut till mig med en öl eller ett glas vin ibland och kollar så att jag inte jobbar ihjäl mig vid Webern, men vem som hjälper henne med röror, såser, potatis, förrätter, efterrätter och dukning har jag inte en aning om. Idag bad hon mig åka till golfbanan när det skulle städas! Jag tror att det är sånt som kallas kärlek.

Jag önskar er alla en trevlig fredagskväll.