Äsch, det visste du redan förstås. Likväl som du vet att den spelpjäsen kommer att ersättas av en katt. Vilka som tävlar i kvällens otroligt spännande melodifestivalsdeltävling och vilka kläder de kommer använda har du kunnat hela veckan. Vad stängde börsen på idag? 0,75% back. Aj fan. Vet du, i Syrien brinner skottsalvorna konstant. Sexåringar står uppe på stridsvagnarna och tar skotten för de äldre soldaterna i armén. Hundratals dör varje dag, tusentals försöker fly, många av dem förgäves och ditt största problem är att Argentina bara vinner med 3-2 i matchen du spelat på 4-1 till Argentina.
Känner du igen dig? Jag gör det. Det är tragiskt men sant. Medias makt över oss är om inte total, så åtminstone i det närmaste. Vart är värmen, glöden, solidariteten? Vart vargen är vet vi. Hur många på Kungsholmen i Stockholm ställde sin portdörr på glänt när det var 20 grader kallt ute, för att rädda några fingrar eller tår för en av de hemlösa? Glöm aldrig att det kunde varit du eller jag. Vi tillhör ännu så länge de priviligierade som redan vunnit en bit av priskakan i livets lotto. De som, liksom jag, har förmånen att arbeta nära människor kan dagligen se öden så fyllda av ångest, vemod, sorg, smärta och vrede. För egen del ofta i ögonen i en mycket ung vuxen kropp. Som inte på något sätt skulle vara förtjänt av den sits de må befinna sig i. Är det då inte vår förbannade skyldighet att vara medmänniskor, om än bara för en kort stund?
Allt ljus på mig.
Näthat har annars varit modeordet, framförallt i vår kära kvällstabloid. Förbannat angeläget det också, eftersom vår sociala verklighet alltmer tenderar att ske i skenet av laptopen. Jag fortsätter hävda att dylika problem inte ska lösas. Det går inte. Att upplösa dem vore däremot möjligt. Hatande människor är ofta ratade människor. Minska utanförskapet, öka solidariteten oss tvåbenta utvecklade apor emellan och vips….har vi upplöst problemet. Förenklar jag problematiken. Troligen. Är jag en idiot – ja säkert. Men vi måste fanimig tro på nånting, eller?
Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren är en förbannat skön prick. Jag har sett honom ”live”, hoppandes upp och ner 50 meter före mål på Solvallas publikplats. Hur kan det komma sig att en snubbe som han blir folkkär efter sin karriär? Troligen för att han överraskar oss. Varför överraskar han oss? Jo, för att han fixar att byta karriär, från misstänkt steroidknaprande tyngdlyftare till krögare, från korkad Stockholmare till intellektuell kille i tv-programmet ”På Spåret.”. Fördomar, någon?
Det kunde varit dina eller mina barn på stridsvagnarna.
”Du SKA tacka motståndare och domare för matchen. Vore det inte för dem skulle vi inte ha den här kvasi-världen att fly till.” Första och enda gången jag kommer citera mig själv. Någonsin, det lovar jag. Fotbollen är min kvasivärld. Min låtsastillvaro som är så ”inihelvete” viktig – för att citera Galenskaparna. I den viktiga världen spelar Grythyttans centerforward, Nora/Pershyttans fyrbackslinje, tokiga danske domaren eller vår egen avbytarbänk all roll i världen. Och det är skönt, förbannat skönt. En pyspunka på det överfulla livsdäcket. Eller att knäppa upp brallorna efter årets första julbord.
Raggmunken formligen FLÖG fram senast, men räckte bara till andraplatsen. I eftermiddag vinner underbare kosovoalbanen Lutfi Kolgjini V75-3 med nr 7 Joke Face. V75-5 vinner lika underbare hallänningen Thomas Uhrberg med 5 Playing Tua. Spika där och låt Harry fixa resten? Hälften av vinsten skänker du väl till Amnesty International?
Till nästa vecka vill jag att du funderar på om du verkligen skulle rekommendera den härligt svenska stämningen på Lilla Torg i den stad du bor i. Eller om du hellre rekommenderar din lokala krog som serverar fantastisk osvensk husmanskost.
Jonas, du är kung. Har bara träffat en annan person med bättre liknelser/metaforer än dig. Mig själv. puss